Några krogar går det bra för, men andra inte. Visste du att 122 krogar gick i konkurs i landet bara under mårs månad?
Stormen som tornar upp för svenska företagare är nästintill perfekt. Från andra sidan Atlanten bedriver den amerikanske presidenten ett handelskrig. I andra länder sitter en massa människor som hade kunnat rekryteras till kompetenstörstande svenska företag om det inte vore för de nya, strikta reglerna om arbetskraftsinvandring.
Här hemma är konjunkturen svag. Det faktum att 122 krogar gick i konkurs i landet i mars (SR Ekot 5/5) är ett av flera lackmustest på att svenskarna nu börjat hålla hårdare i plånboken.
Nyföretagandet? Lågt. Konkurrenskraften? Skadeskjuten av en blytung regelbörda. Orosmolnen? Många. Inte minst när samvetsgranna företagare tvingas konkurrera mot skrupelfria aktörer som använder sitt företagande för att tvätta pengar eller åderlåta det offentliga.
I det läget behöver politiken vara genomtänkt. När organisationen Företagarna nyligen presenterade en undersökning från sin företagarpanel står det klart att bolagsbyggarna själva inte anser att regeringen gör tillräckligt inom näringspolitiken. Ett exempel på ovälkomna inslag är det lapptäcke av olika riktade företagsstöd som staten delar ut varje år. Mellan 50 och 100 miljarder kronor – mer än vad hela det svenska rättsväsendet kostar – öronmärks till enskilda initiativ och stödprogram, såsom de omdebatterade ”Klimatklivet” och ”Industriklivet”.
Förutom att sådana offentliga företagsstöd är svåra att överblicka och omöjliga att utvärdera nyttan av, medför de en uppenbar risk för orättvisa och snedfördelning. När Företagarna frågar sin panel blir svaret att de flesta hellre hade föredragit sänkta företagsskatter framför riktade stöd. Detta gäller även företagare som har haft riktade stöd på senare tid.
Borde inte finansminister Elisabeth Svantesson (M) bekymra sig mer över hur ekonomin kan börja växa?
Vad regeringen tycks ha problem med i näringspolitiken är att den stundtals gör för mycket, ibland för lite. Somliga företagare blir daltade med via dyra, riktade stöd. I andra avseenden behandlas företagarna i stället styvmoderligt.
När det gäller en av statens mest grundläggande uppgifter – brottsbekämpning – har regeringen fiffigt nog uppdragit åt Bolagsverket att stävja kriminaliteten som bedrivs i aktiebolagsform, utan att satsa särskilda skattemedel på detta. Notan får i stället samtliga Sveriges företagare bära genom höjda anmälningsavgifter.
Varför ska man behöva påminna en borgerlig regering om att skattemedel faktiskt kommer någonstans ifrån? Att de måste skapas någonstans innan de kan spenderas? Men regeringen tycks inte fundera mycket över hur ekonomin kan börja växa.
En positiv bieffekt av framgångsrika företag, förutom mer skattemedel att röra sig med, är att de många arbetslösa som följer av den innevarande konkursvågen kommer kunna hitta nya arbetstillfällen. Statens nota för olika former av arbetslöshetsersättningar kan hållas nere. Regeringen har därför många incitament att röja upp i den snåriga företagarpolitiken.