Varken MP eller KD förstår svenska skogsägarmodellen

Skogspolitiken har inte tagit mycket plats i valrörelsen, men kommer fortsatt att bli en viktig fråga. Bäst då att andra partier än MP och KD driver på.

Svenskt skogsbruk värnar viktiga naturvärden samtidigt som det skapar många jobb på landsbygden och i industrin.

Svenskt skogsbruk värnar viktiga naturvärden samtidigt som det skapar många jobb på landsbygden och i industrin.

Foto: Gorm Kallestad/NTB-TT

Ledare2022-08-29 05:00
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

När SVT:s Aktuellt (23/8) frågade partierna om det svenska skogsbruket är hållbart svarade två partier nej: Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är talande att partierna med svagast förankring på landsbygden inte ser det hållbara med den svenska skogsägarmodellen.

MP:s kritiska hållning till den svenska skogspolitiken är väl känd. De vill bland annat att stora arealer privat skogsmark ska lösas in av staten, vilket innebär att tiotusentals skogsägare skulle riskera att mista rätten att bruka sin mark. Inte för att MP ogillar skogsägare, deras argument är snarare att det är ett nödvändigt ont för att behålla värdefulla naturområden.
Problemet med det synsättet är att de svenska skogarna inte kännetecknas av enorma kalhyggen och misskötta planteringar, vilket ibland påstås. Snarare utmärks skogarna av skogsägare som omsorgsfullt brukar sin mark. I många fall har skogarna skötts i generationer av samma familj, och med en ansvarsfull avverkning vill de att samma mark ska fortsätta förvaltas i ännu fler generationer framöver. Avverkningar genomförs efter noggranna avvägningar, och leder till en förnybar råvara som skapar en mängd jobb både på landsbygden och i industrin – samtidigt som viktiga naturvärden värnas.
Mot den här bakgrunden är premisserna som MP:s politik vilar på felaktig. Deras tid i regeringsställning visade även att en ökad regelbörda för och fler krav på skogsägare inte heller går hand i hand med en förbättrad biologisk mångfald. Istället har skogsägarnas förtroende för ansvariga myndigheter naggats i kanten.
 

Miljöpartiet är inte ensamma om att ha bristfälliga kunskaper om den svenska skogspolitiken. I samma sändning debatterade språkröret Per Bolund (MP) med Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch. KD:s vurm för landsbygden har visat sig på valaffischer och i snärtiga rubriker, men i debatten blev bristerna i det nyfunna engagemanget uppenbara.
Varför skulle Busch annars anklaga Centerpartiet för att tillsammans med MP ha gjort livet surare för skogsägare? För den som har följt skogspolitiken de senaste mandatperioderna har det varit tydligt att den främsta oppositionen mot den rödgröna skogspolitiken har drivits av Centerpartiet tillsammans med Moderaterna.

Man kan visserligen ställa sig frågan om C och M borde varit ännu mer pådrivande i att befästa skogsägarnas rättigheter och grunden för den svenska skogspolitiken, men att likt Busch försöka skriva om historien är magstarkt. Det är skogsägare naturligtvis medvetna om när de går till valurnorna den 11:e september.
Och även om el- och drivmedelspriser av förklarliga skäl dominerar dagordningen, kommer skogspolitiken att spela en viktig roll under kommande mandatperiod. Inte minst genom hur Sverige positionerar sig mot EU-kommissionen. De senaste åren har de presenterat flera förslag som påverkar medlemsländernas skogsbruk. Och eftersom riksdagens EU-nämnd – där Sveriges linjer i olika frågor stakas ut – reflekterar partisammansättningen i stort, innebär valet till riksdagen en direkt påverkan inom en rad viktiga EU-frågor. 

Striderna om skogen kommer att fortsätta de kommande åren, och då är det bäst att andra partier än MP och KD står i frontlinjen.