Genmodifierade grödor, GMO, lyfts ofta fram av forskare och andra förespråkare som världens stora räddning. En växande världsbefolkning ska mättas genom toppmodern och helt ofarlig teknik. Det är inte så enkelt.
Senast på tapeten är en konflikt i EU gällande GMO-majsen Pioneer 1507. Större delen av EU:s befolkning är skeptisk till GMO, likaså EU-parlamentet och alla medlemsländer utom fem, varav Sverige är ett. Trots det väljer EU-kommissionen att driva förslaget om att godkänna majssorten.
GMO, som står för genmodifierad organism, innebär att arvsmassan hos en organism har förändrats för att ge vissa egenskaper. Det kan gälla höjd avkastning i form av skörd eller som i majsens fall egenskapen att producera ett visst protein som en besvärlig skadeinsekt hämmas av. Tekniken skiljer sig väsentligt från traditionell växtförädling som mer handlar om att snabba på och styra växters sätt att anpassa sig och utvecklas. GMO går ut på att klippa och klistra i arvsmassor.
Riskerna med detta är uppenbara. Det har redan visat sig att vissa modifierade egenskaper lyckats sprida sig till vilda växter genom naturliga befruktningar. Faran med det är att vi omöjligt kan veta hur dessa modifieringar påverkar insekter och annan växtlighet på lång sikt. Ett annat problem är hur genteknikföretagen med sina patent för grödorna helt tar kontroll över odlingen och ofta sätter bönder i en skuldfälla.
Samtidigt är den växande världsbefolkningen ett problem ur födosynpunkt, som måste lösas. GMO-tekniken innebär stora framsteg gällande avkastning på kort sikt. Den kan också innebära en minskning av användningen av bekämpningsmedel om liknande egenskaper utnyttjas som vid den nämnda majsen. De argumenten bleknar dock i jämförelsen med vad som kan hända om en viss gen skulle sprida sig mellan arter och på så vis rasera livsnödvändiga ekosystem.
Listan på preparat som sagts vara helt säkra för människor, djur och natur men sedan visat sig ha katastrofala effekter, kan göras lång. För inte särskilt länge sedan trodde vi att insektsgiftet DDT var helt ofarligt för miljö och natur. För inte alls länge sedan trodde man att det populära bekämpningsmedlet Roundup snabbt bröts ned fullständigt i sina beståndsdelar för att sedan bli ofarligt. Nu vet man att rester finns i grundvattnet, och inte i försumbara mängder.
Nu menar vissa tvärsäkert att GMO är helt ofarligt. Det är rent oansvarigt och naivt att inte ta med riskerna i beräkningen. Vi kan gång på gång lita på garantier om att preparat eller viss teknik är ofarlig – eller börja lära oss av historien. Försiktighet lönar sig i längden när vi manipulerar med naturen. Fortsätter vi i samma anda begås snart ett misstag som är för stort. Ett misstag som inte läker av sig självt med tiden, utan eskalerar utom kontroll.
Adam Arnesson