Ericsson säger upp 2 200 anställda i Sverige, ett stort varsel som kommer att drabba flera städer, som Stockholm, Borås, och Linköping. Varslen är en del av Ericssons omställning. Länge har telecom handlat om att tillverka själva hårdvaran, men en bransch som mobiltelefoni förändras hela tiden. Från att ha erbjudit fysiska telefoner går många verksamheter mot att i stället jobba med tjänster och infrastruktur.
Många har uttryckt ilska mot Ericsson för att de drar ner samtidigt som de fortsätter göra vinster, 6,3 miljarder kom man upp i förra kvartalet. Men det handlar sällan om det när företag lägger om. Vissa delar av verksamheten går bra, andra börjar gå sämre. Alla företag måste hänga med i utvecklingen och avveckla de produkter som inte längre har någon efterfrågan. Det ska göras redan innan företaget börjar gå dåligt på riktigt. Även om Ericsson fortfarande går med vinst är det inte rimligt att de använder den för att hålla liv i fabriker som inte producerar något som någon vill ha. De måste likt alla andra hänga med i utvecklingen.
En av de orter som drabbas av varslet kommer dock i och med detta att drabbas extra hårt. Sörmlandskommunen Katrineholm förlorar 400 jobb då Ericsson helt lägger ner sin verksamhet i staden. I Katrineholm var nämligen fokus för verksamheten just en fabrik med tillverkning, där arbetare monterade delar snarare än där IT-konsulter utvecklade molntjänster.
Många framtidsoptimistiska liberaler brukar peka på att den här typen av omställningar oftast är positiva och att efterfrågan på ingenjörer ändå är stark på arbetsmarknaden. Problemet för Katrineholm är dock större än så. Staden lider av hela samhällets omställning av ekonomin. Den byggdes som en arbetarstad längs järnvägen, ett socialdemokratiskt paradis där de röda fanorna alltid vajat i kommunhuset och där man jobbade på fabrik.
Redan 2001 försvann nästan 2 000 jobb när det konceptet tappade fart och fabriker började lägga ner. Dessa jobb monteras nu ned i allt snabbare takt, och Katrineholm börjar få bråttom att hänga med. Staden och dess ledning måste släppa arbetardrömmen, sluta lägga pengar på dyra logistikcentrum som ingen använder och förstå att det är genom utbildning och utvecklad tjänstesektor som framtidens tillväxt till stor del skapas i vår ände av landet. Trenden att få unga från Katrineholm studerar vidare efter gymnasiet måste brytas, företagsklimatet för fler typer av företag måste bli bättre. Det har mer potential än löften om fler kommunalt subventionerade industrijobb.
Hanna Marie Björklund