Bomberna som släckte åtskilliga människoliv, explosionerna som dödade alla dessa oskyldiga människor mitt i vardagslivet på flygplatsen eller i t-banestationen i Bryssel, berör oss alla. För varje nytt fasansfullt dåd försöker vi, instinktivt, hitta sätt att minimera risker. Vi funderar över resvägar, över tättbefolkade platser i stora metropoler, tänker en gång extra innan vi kliver ned i tunnelbanan i London, väljer att resa från flygplatser i Paris eller Bryssel.
Terrorattentaten i Bryssel chockar och förfärar. Ändå kan vi inte säga att det är överraskande. De höjda risknivåerna för terrordåd har signalerat allvarlig fara. Staters höjda vaksamhet är tyvärr ingen garanti för att inget ont kan ske. Kampen mellan skyddsmakt och terrorism pågår hela tiden. För det mesta lyckas det öppna demokratiska samhällets motåtgärder sabotera massmördarnas planer. Men inte alltid.
Den här gången var måltavlan det administrativa Europas hjärta, Bryssel. Dödssiffrorna förfärar. Lamslagen kollektivtrafik, folkvalda institutioner utrymda. Ett samhälle där så många människor från alla delar av det förenade Europa samlas. Symboliken är stark.
Europas demokratier behöver systematiskt arbeta – och samarbeta – för att försvaga och trasa sönder terroristernas nätverk, kommunikationer, smuggelleder och finansiärer. Kan kontrollen över sprängmedel eller ämnen som kan användas i sprängmedel bli bättre? Kan kampen mot den undre världens vapenhandel och smuggling bli bättre? Sannolikt ja, om vi kan våga ta i det som är svårt. Det är svårare att krossa smugglingsnätverk än att öka kontrollen på redan registrerade jaktvapen, exempelvis.
Parallellt med detta pågår en ideologisk strid. Handling föregås av tanke. De skyldiga är fler än den som utlöser bomben. Någonstans övertygas eller tvingas en självmordsbombare att ta andra med sig i döden, någonstans radikaliseras en människa till terror, övergrepp och folkmord av en listig röst som lovar hjältens belöning, om inte i detta så i nästa liv. Någonstans förmedlas någons pengar i syfte att åstadkomma maximal förödelse i andras vardag. Individer utför dåd, men dolda nätverk och radikaliserade miljöer hjälper ofta dem fram till beslutet.
Vi befinner oss alla i Bryssel i någon mening. Polis och säkerhetstjänst behöver ha tillgång till effektiva motmedel. Den som reser utomlands till terroristkontrollerat område måste ställas till svars av rättsstaten. Den som uppviglar till massmord och folkmord likaså. Oavsett om dessa terrorns röster gömmer sig i radikala islamistiska miljöer eller bland unga människor i gråzonen nära undre världen, behöver det öppna samhällets väktare kunna ingripa. Motståndare som inte kan stoppas med klokskapens ord, måste kunna hindras eller oskadliggöras.