Det tyska institutet GFK har intervjuat 44 000 personer i 38 länder och kommit fram till att svenskarna är ett av de folk i världen som är mest positiva till företagande. I tisdags släppte de en rapport där de presenterade sina resultat, på uppdrag av företaget Amways.
Av svenskarna som svarade är 94 procent positiva till egenföretagande, detta jämfört med ett snitt för alla andra länder som deltog på 75 procent. Svenskarna gillar företagande, de gillar att andra startar eget och tar chansen och de är positiva till fler företag i landets ekonomi i stort. Däremot är de betydligt mer skeptiska till att själva vara de som prövar lyckan. Bara drygt hälften sade att de själva var intresserade av att starta eget. Enligt Skatteverkets statistik är det de facto ännu färre som sedan någon gång gör slag i saken. En förklaring som ges i analysen är arbetsmarknadens och välfärdssystemets sammansättning.
Alla som någon gång drivit företag vet att det kan vara både fantastiskt och oerhört krävande. När man har ensamt ansvar för ett bolag snarare än att vara en anställd bland flera blir allt så konkret. Man ser exakt hur mycket som går i skatt och moms, man förstår vad allting, som att anställa personal, verkligen kostar.
Om det går dåligt har man själv allt ansvar, det går inte att skylla på andra eller blunda för utmaningar. Man måste ständigt växla upp, ständigt utvecklas, prova göra nya saker. Nio till fem-lunken gäller inte.
På sätt och vis finns det många gemensamma nämnare för Sverige som land som för den lilla företagaren. Är man en liten snabbrörlig spelare på en stor scen kan man aldrig bli nöjd, aldrig slappna av. Därför är det glädjande att svenskarna säger sig vara så positiva till företagande. Den sortens innovativa tillväxt som de erbjuder är oerhört viktig för landet.
Men rapporten visar också på fallgroparna. Politiken, och i viss mån även andra makthavare och grindvakter som arbetsmarknadens parter, håller på att springas ifrån av utvecklingen. De vägrar fortfarande diskutera en rejäl reform av välfärdssystemet, arbetsrätten och skattesystemet. Det bromsar vår utveckling och det håller människor tillbaka från att ta risker, något som på sikt är ytterst nödvändigt för vår konkurrenskraft.
För att framtidens företag ska våga ta steget behöver skattesystemet tydligare gynna arbete, välfärden ge bättre trygghet till den som inte är anställd och arbetsmarknadens höga ingångströsklar monteras ned.
Hanna Marie Björklund