Stefan Löfvens partiledartal i Almedalen bjöd på ovanligt ideologiska inslag. Jobb, skola och minskade klyftor låg till grund för talet, som började och slutade med kampen mot rasismen, men också hade stora feministiska delar. Förutom ett maxtak för antal barn i förskolegrupper var det dock glest med konkreta politiska förslag. Förmodligen var det ett tal som attraherar trogna S-väljare som varit något svältfödda på traditionell socialdemokratisk ideologi, i ett parti som mer och mer närmat sig mittenväljarna och Moderaterna. Till dem som vill veta hur Socialdemokraterna ska lösa en regeringsfråga gavs däremot inga svar.
Löfven har ropat ut Miljöpartiet som en önskad samarbetspartner i en regering, men inga besked om vilka ministerposter som kommer tillfalla vem, eller hur det kommer att kompromissas i specifika frågor som till exempel kärnkraften, har synts till. Det är tydligt att Socialdemokraterna försöker skjuta upp regeringsfrågan in i det sista. Partisekreterare Carin Jämtin säger till SVT att vi i Sverige inte röstar på block, utan på partier, och att det ska ge en bild av hur nästa regering ska sättas samman. Kanske är det rätt strategi, kanske inte. Blockpolitik har de flesta visat sig vara trötta på, men att avstå blockpolitik är inte detsamma som att kunna visa upp ett regeringsdugligt alternativ till Alliansen. I en mätning från Novus anser 66 procent av väljarna att det är viktigt att veta i förväg hur ett regeringssamarbete ska se ut. Löfvens önskan om en majoritetsregering tillsammans med Miljöpartiet hamnar dessutom som tredje bästa alternativ enligt mätningen, bakom Alliansen och det tidigare rödgröna samarbetet ihop med Vänsterpartiet.
Det går därtill knackigt i opinionen för Socialdemokraterna. Det dåliga resultatet i EU-valet borde ha slagit hårt mot självförtroendet. Samma sak med väljarstödet som nu ligger runt 30 procent. Socialdemokraterna överskuggar inte längre de övriga partierna som det mäktigaste och största. Det faktumet har däremot inte sjunkit in i den socialdemokratiska själen, utan man fortsätter att agera som det största partiet, som kan välja och vraka fritt bland samarbetspartners. Ungefär som i den gamla kohandeln med Bondeförbundet på 1930-talet. Miljöpartiet går fram allt starkare i opinionen och får mer och mer inflytande i Löfvens önskade regeringssamarbete. Ett inflytande som klart kommer att få en stor betydelse.
Den visionära socialismen verkar nu vara hetare än den beprövade och trygga Alliansen, men det finns en brist på substans i Löfvens visioner som bara kan bita tillbaka. Det blir en situation som Socialdemokraterna måste hantera först vid ett bildande av regering tillsammans med Miljöpartiet och kanske Vänsterpartiet. Då är det tveksamt om väljarna verkligen får det de förväntade sig på valdagen.