Prins Daniel tillsammans med förintelseöverlevare Hania Rosenberg och Aron Verständig, ordförande judiska centralrådet, efter en minneshögtid för Förintelsens offer i Stockholms stora synagoga.
Den senaste veckan har konflikten i Mellanöstern eskalerat ännu mer, sedan Iran och Israel har inlett attacker mot varandra. Sedan Hamas terrorattack mot Novafestivalen och kibbutzer i Israel den sjunde oktober 2023 och det efterföljande kriget mellan Israel och Hamas har fått förödande konsekvenser för såväl civila israeler som palestinier.
Följderna av detta krig har sträckt sig långt utanför regionens gränser och nått Sveriges gator och torg. Antisemitismen har växt sig allt starkare och sprids både fysiskt och på internet. Enligt Brås statistik ökade antalet hatbrott med antisemitiska motiv med 450 procent under de efterföljande månaderna från terrorattackerna.
Antisemitismen har länge förminskats till att bara vara kopplad till högerextrema och nynazister. Under de senaste åren har det blivit allt tydligare att antisemitismen förekommer i flera olika sammanhang.
Det märks att antisemitismen förekommer mer och mer på de aktiviteter som görs i stöd till Palestina. Nyligen behövde Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén be om ursäkt för sin medverkan i en demonstration, när det framkom att en av arrangörerna uttryck sig antisemitiskt.
Vänsterpartiet har också hamnat i strålkastarljuset vid flera tillfällen, då företrädare har spridit antisemitism. Senast var det Lorena Delgado Varas som återpublicerade en djup antisemitisk bild med teorin om att Israel och judar styr världen.
Oavsett hållning i Israel–Palestina-konflikten borde vi enas om att svenska judar aldrig ska behöva stå till svars för Israels hantering av kriget. Dessutom är denna rasism oacceptabel.
Jag hör allt oftare att folk säger ”Det är inte antisemitism att…” som försvar till att generalisera israeler och judar i sitt stöd för Palestina. Engagemanget för civila i krig är i många fall beundransvärt, men så länge judar känner sig otrygga i Sverige har palestinarörelsen misslyckats.
Missförstå mig rätt. Det är ett stort problem med växande islamofobi. Att svenska muslimer behöver stå till svar för islamistisk extremism och utsättas för rasism är aldrig rätt. Det borde förkastas i högre utsträckning än vad som görs idag, inte minst från högersidan i politiken. Anledningen till att jag poängterar det är att jag känner att jag måste, för att inte missförstås eller misstolkas.
Att inte kunna prata om antisemitism utan att behöva lägga in brasklappar, som ovan, är att relativisera antisemitismen. Det är svårt att ta avstånd från antisemitismen idag, utan att få mothugget: ”Men islamofobin då?”. Det resonemanget är av samma princip som att kontra ”Black lives matter” med ”All lives matter”.
De antisemitiska budskapen är inte allt lätta att se. Segerstedtsinstitutet poängterar i en rapport att antisemitism ofta förkläs i ”antisionism”. När någon uttrycker hat mot sionister är det inte orimligt att åtminstone misstänka att det är judar som avses, medvetet eller omedvetet.
Vi måste ha detta i åtanke och visa civilkurage i kampen mot antisemitism. Judar måste få vara trygga - i Stockholm, Malmö och Nyköping.
Caroline von Seth är vikarierande politisk redaktör på SN.