Det kloka sättet att se på Sveriges försvarsbehov är ta höjd för det oönskade. Foto:

Försvarets största hinder är politiken

Ledare

Nästa regering har inte råd att fortsätta underfinansiera försvaret.

Ledartexten är skriven av SN:s ledarredaktion, som delar Centerpartiets grundläggande värderingar. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

Sverige kan stå utan en ny regering fram till jul. Det deklarerade Annie Lööf tillsammans med sina Allianskollegor. Det kommer bli en hektisk höst med tuffa och viktiga diskussioner om allt från tidigare praxis, ideologi, historia och värderingar. I Angela Merkels Tyskland tog det ett halvår för Kristdemokraterna och Socialdemokraterna att bilda en koalitionsregering. Det återstår att se hur den svenska motsvarigheten ter sig. Förr eller senare tvingas partierna att hitta en lösning, oavsett hur svidande den blir.

Behovet av diskussion och förändring krävs inte bara i regeringsfrågan. Underskottet på den varan är skrämmande tydligt gällande försvaret. Innan valet sa såväl moderater som socialdemokrater att försvaret förtjänar mer resurser. Buden har varit höga för partierna, men låga för Försvarsmakten. Någon miljard hit eller dit kommer inte lösa Försvarsmaktens långsiktiga behov av förbandsuppbyggnad, övningar och personalförsörjning. Svårigheterna hopar sig när politikerna låter försvarsbudgeten hatta från år till år. Försvarsmakten behöver långsiktigt hållbara spelregler för att skapa motståndskraft.

Till skillnad från regeringsfrågan har partierna sedan 1990-talet varit samstämmiga i sin syn på försvarets framtida syfte. Från att ha betraktats som en grundläggande samhällsfunktion för fred och frihet blev försvaret ett särintresse. Efter 20 år av nedmontering förändrades dock allt över en natt. Vindarna vände 2014 då ett europeiskt land blev ockuperat av Ryssland. Spänningarna ökade i Östersjön. Informations- och cyberkriget var på allvar. Fake news och trollkonton är numera vardagsmat i vår politiska samtid. Återigen började väljare och politiker fundera på den säkerhet som de tidigare tagit för given.

Grundproblemet för Sveriges försvar är politiken. Kortsiktiga satsningar kanske ger extra ammunition, men ingen långsiktig verksamhet. Precis som alla andra organisationer tar det lång tid och möda för att organisera och underhålla förband, funktioner, personal och kompetens. Det tar tiotals år att bygga upp en hållbar organisation, men cirka ett halvår att nedmontera det hela. Det är billigare att underhålla, än att bygga upp på nytt.

Om försvaret ska få möjligheten att växa måste politikers selektiva säkerhetsintresse bli permanent. Det finns inte tid eller tillräckliga resurser för att bygga upp ett försvar när omvärlden skakar. Ett fungerande försvar måste alltid ha ett existensberättigande, trots att världen för stunden blivit fredligare. Säkerhetspolitiska vindar kan vända snabbt. Det kloka för Sveriges försvarsunderhåll – i både freds- och kristid – är ta höjd för det oönskade.

I grund och botten bör politiker väga försvarsbudgetens blygsamma volym gentemot den skyhöga alternativkostnaden. Vad kostar det när krisen eller kriget kommer? Alternativkostnaden är resten av samhället. Byggnader, företag, jobb, sjukhus, utbildning, äldreomsorg, matförsörjning, infrastruktur. Sveriges nästa regering bör fråga sig: har vi verkligen råd att underfinansiera försvaret?

Linnéa Hylén

Läs också

( 10 st )

Läs mer om dessa ämnen

FörsvaretLedarePolitik
Relaterat