Miljöpartiet de gröna har en lång väg att gå för att återfå sin partifärg. Foto:

Ledare: Grönmålningen som blev röd

Ledare

Ledartexten är skriven av SN:s ledarredaktion, som delar Centerpartiets grundläggande värderingar. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

I helgen höll Miljöpartiet sin årliga kongress. Det var tid att peka ut och debattera partiets främsta valfrågor. Före valet 2014 hade Miljöpartiet medvind i seglen. Vissa tippade till och med på att MP kunde bli tredje största parti. Resten är historia kantad av skandaler och svek.

Svenska Dagbladet skriver att den troliga valstrategin pekar finger mot regeringspartnern med stort S. MP vill vara en human och öppen motpol till den numera hårda socialdemokratin. Samtidigt anser hälften av väljarkåren att MP är ett hemskt parti (Reuterskiöld, 24/5). Det är som att vara tillbaka i valrörelsen 2014. Före Miljöpartiet fick chansen att testa vingarna i Rosenbad. Fyra år i regering har inte levererat de resultat som väljarna förväntade sig. Visserligen har MP stått emot den stora stygga vargen, men det var alltid självvalt. Makten tog priset. Idealen fick ta smällen.

Miljöpartiet de gröna har en lång väg att gå för att återfå sin partifärg. MP vill prata om vad partiet vill, medan omvärlden riktar blicken mot det som MP redan gjort. Ett regeringsparti behöver ständigt utfrågas på ansvar, särskilt inför valet. Det är förståeligt att MP pratar om visioner när mandatperioden gått från grönt till det som partiet tidigare definierat som brunt. Det legitimerar desto mer kritik. Vad har väljarnas ”gröna” röst lett till i praktiken?

Sedan den rödgröna regeringen tillträdde har Sveriges klimatutsläpp ökat. Tidigare var trenden den motsatta (SVT Nyheter, 3/10-17). Miljöpartiet gick till val på att minska utsläppen, men verkligheten var plötsligt inte lika enkel i regeringsställning. Det är lätt att lova allt till alla, desto svårare att leverera.

I valrörelsens heta slutspel lovade en mallig Gustav Fridolin att rädda den svenska skolan på 100 dagar. Under de senaste fyra åren har han fått äta upp det löftet flera gånger. Försämrade skolresultat, större segregation och lärarbrist har gett kritikerna vatten på sin kvarn.

Den öppna flyktingpolitiken är ett minne blott. I sitt förra valmanifest sade MP att: ”aldrig göra det svårare för människor att komma till Sverige”. Nu ber Miljöpartiet återigen efter väljarnas förtroende att bli deras humana röst. Den bristande öppenheten gentemot flyktingar är ett faktum. Däremot har partiet fram till dess uppdagande varit öppet för medlemmar med islamistiska värderingar. Försvarsforskaren Lars Nicander varnade 2016 för att partiet kan ha infiltrerats av islamister. Skandalerna har avlöst varandra.

Det återstår att se om Fridolin och Lövin lyckas måla partiet grönt igen. Partifärgen har under mandatperioden gått från grönt, brunt och slutligen rött. Ty partiets bidrag till historien blev inga storslagna miljösegrar. Tvärtom blev det som mest ett nigande stödparti till Socialdemokraterna.

Linnea Hylén

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

MiljöpartietLedarePolitikVal 2018
Relaterat