De enda vinnarna på en icke-politik gentemot otrygghet är främlingsfientliga och andra extrema krafter. FOTO: JOHAN NILSSON/TT

Hylén: Ingen vinner på att relativisera våldet

Ledare

Handlingskraftiga politiker måste kunna bekämpa hatspridare och grov kriminalitet samtidigt.

Ledartexten är skriven av SN:s ledarredaktion, som delar Centerpartiets grundläggande värderingar. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

Ingen väljare har undgått de otaliga nyhetsrubrikerna om sommarens dödsskjutningar i Malmö och de organiserade bilbränderna i Göteborg. Sommarens bränder har funnits på glesbygd och i städerna, men på grund av olika orsaker. Många svenskar är oroliga för den negativa utvecklingen och det påverkar valrörelsen. Lag och brott har blivit en av valets viktigaste frågor, vilket inte brukar vara fallet i Sverige. Människors upplevda oro är befogad, men om inte makt­havarna agerar på den och levererar förändring, kommer mörka krafter utnyttja oron för destruktiva syften.

I våras släppte Brottsförebyggande rådet (BRÅ) sin statistik för det föregående året. Sverige har inte ­varit så blodigt sedan 2002. 113 personer föll offer för det dödliga våldet 2017, och en tredjedel av dödsoffren dog på grund av något slags skjutvapen. Sedan BRÅ började föra statistik på vilket slags vapen eller tillhygge som använts vid dödandet var det rekordstor användning av skjutvapen förra året (Aftonbladet 27/3). BRÅ har även publicerat sin nationella trygghetsundersökning. Fler oroar sig för att utsättas för brott. 29 procent av befolkningen oroar sig i stor ­utsträckning för brottsligheten i samhället. År 2014 var samma siffra på 19 procentenheter.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Jag lever själv i Uppsala som under de senaste åren har utsatts för grov brottslighet och extremt våld. Sedan jag flyttade dit i november har det i mitt bostadsområde varit fem skjutningar. Det är vi som bor där kriminalitet frodas som får ta notan för samhällets misslyckande att ge oss den trygghet vi betalar för. De enda vinnarna i den ekvationen är de kriminella som får härja fritt på vanliga människors bekostnad.

Vi bör aldrig relativisera våldet och den medföljande otryggheten av det faktum att det inte passar in i den egna rosenröda självbilden av Sverige. Den grova kriminaliteten måste stävjas, och det helst igår. Men vi ska heller inte överdriva eller för den delen använda våldet och otryggheten för att bevisa någon konspiratorisk eller främlingsfientlig agenda. För andra kan det verka nödvändigt att tona ned problemen, allt för att inte ”svartmåla” Sverige, och därmed spä på främlingsfientlighet och hat. Det fungerar inte.

För de som inte accepterar och tar otryggheten på allvar kommer tvärtom att gynna precis de krafter de säger sig vilja stävja. När samhället misslyckas med att ge grundläggande trygghet skapas en oro som någon annan kan utnyttja. Människor förlorar tilltro till ­politiken och vänder sig till alternativa lösningar som bygger på allt annat än humanism. De enda vinnarna på en icke-politik gentemot otrygghet är de främlingsfientliga och extrema krafter som använder oron för sin egen antidemokratiska och människofientliga agenda.

Sverige behöver en politik som ser lösningar, men inte heller räds från att benämna utmaningar som problem. Politikerna måste leverera trygghet, men samtidigt agera vindskydd mot de främlingsfientliga stormbyar som försöker blåsa diskussionen mot ­mörkare platser.

Läs mer om dessa ämnen

BrottLedareOrganiserad brottslighetTrygghetvåldsbejakande extremism