Sveriges statschef, kung Carl XVI Gustaf, gjorde en viktig och vÀrdefull insats i den nationella sorgehanteringen efter flodvÄgskatastrofen.
Det Àr 20 Är sedan bilderna frÄn strÀnderna och turistmiljöerna i Indiska oceanen nÄdde oss: mardrömmen. Mitt i julfirandet pÄ hemmaplan, dÀr det offentliga Sverige hade packat undan vardagen för lÀngre ledigheter. Alltför fÄ förstod tillrÀckligt snabbt.
Ett paradis hade spolats bort och med det ocksÄ mÄnga svenskar, det var familjer och bekanta i vÄr nÀrhet. Det som var lÄngt borta, kom sÄ brutalt nÀra. Hundratusentals mÀnniskor omkom. 543 var svenskar.
Att detta hĂ€nde ett lĂ„ngflyg bort pĂ„verkade hur Sverige, och framför allt Regeringskansliet och statsapparaten i stort reagerade â eller inte reagerade alls, till en början. Men sedan hĂ€nde nĂ„got.
Tsunamin blev ett nationellt trauma, pĂ„ ett sĂ€tt som Estoniakatastrofen ocksĂ„ var. MĂ„nga kĂ€nde till nĂ„gon som kĂ€nde nĂ„gon. För andra knackade dödsbudet pĂ„ dörren. Det var hĂ€r â och det var nĂ€ra, ocksĂ„ i vĂ„r del av Sörmland. För oss pĂ„ lokaltidningen var det plĂ„gsamt uppenbart.
HÀr syns svenska representanter frÄn RÀddningsverket, Svenska kyrkan och Röda korset, bara nÄgra dagar efter nyÄret 2005, i samband med arbetet att identifiera offren.
Nio sörmlÀnningar omkom, mÄnga fler berördes. Sverige var den europeiska nation som drabbades hÄrdast, konstaterade riksdagens Konstitutionsutskott i sin granskning av hur statsapparaten hade reagerat. Mycket kom dÀrför att handla om det som inte fungerade, om ett Sverige som tvingades uppdatera sin kris- och katastrofberedskap.
Men vi ska ocksÄ minnas hur sÄ mÄnga yrkesmÀnniskor anmÀlde sig som frivilliga för att bistÄ hjÀlpinsatserna. Vi sÄg flyg efter flyg med rÀddnings- och vÄrdpersonal, prÀster och allehanda medmÀnniskor frÄn frivilligorganisationer i Föreningssverige lÀmna helgernas lugn för katastrofomrÄdets kaos. Drabbade svenskar flögs dÀrifrÄn, bort till en relativ trygghet.
Kontrasterna mellan det varma, det lugna och det vackra och den totala förödelsen Ă€r Ă€n i dag slĂ„ende. NĂ„gra av de överlevande kom att samla sin berĂ€ttelse i en bok, som Charlotta AndrĂ© och hennes âOch himlen var oskyldigt blĂ„â.
För svensk del blev det ocksĂ„ en offentlig sorgehantering. Den inramades av ett uppskattat tal av statschefen, kung Carl Gustaf. Han vĂ€vde dĂ€r in sina personliga upplevelser om av att som barn förlora en förĂ€lder i en olycka. Kungen erbjöd nĂ„got att samlas kring â nĂ€r det behövdes som mest. Sagan om konungens Ă„terkomst, skrev vi pĂ„ ledarplats i SN.
PÄ tioÄrsdagen av katastrofeen var det mÄnga svenskar som deltog i minnesceremonier.
PÄ tioÄrsdagen sÀnde Sveriges Television direkt frÄn en minneshögtid pÄ stranden i thailÀndska Khao Lak.
I dag, 20 Är senare Àr semesterresor till Thailand en del av svenskarnas resemönster. Och det svenska samhÀllet har en helt annan bild av hur vÄr personal och vÄra kompetenser kan och bör göra stor nytta nÀr katastrofer hÀnder.
Nyköping Àr ocksÄ Thailand. VÀrlden Àr ocksÄ Sverige.
Olof Jonmyren Àr politisk redaktör.