Ungefär var sjätte man, 16 procent, saknar någon att prata med om en jobbig situation.
För några månader sedan läste jag ett inlägg på sociala medier-plattformen Threads, där en kvinna skrev följande:
”Det är inte synd om äldre män som dreglar över 20-åriga AI-botar. Problemet är inte bara att de skriver, problemet är vad dom skriver.”
I citatets två meningar formas en skarp bild av ett samtidsproblem med många trådar att dra i. Allt får inte plats här.
Det är förstås inte synd om sådana män. Det är gott om otäckheter som kryper upp till ytan i sådana konversationer. Mäns agerande mot en ung kvinna som gör sig synlig i en offentlig miljö, det är ett forskningsprojekt i sig.
Ett extremt grovt språk om och även till kvinnor från mäns sida är inget som har uppstått med internet. Det är gammalt som gatan. Men möjligheterna att bete sig så illa har mångdubblats i vår tid. Det har blivit något gränslöst – på flera sätt.
En del är helt enkelt tydligt grova uttryck för det ojämställda samhället. Män som inte har vett nog att bete sig vettigt. Annat kan bottna i en ofrivillig ensamhet med hälsorisker.
Kom också ihåg att alla män som beter sig illa på sociala medier inte heller behöver vara en faktisk person. Botar som pratar med botar är inte science fiction. Sociala medier drivs med interaktioner som får konversationen att lyftas fram extra av algoritmer för andras ofta snabba och ytliga underhållning.
Men här finns något rent mänskligt som vi behöver se. Det är synd om en del av de män som verkligen försöker prata med en helt dator-skapad person i tron att hon är verklig.
Fundera då lite extra på den här undersökningen som RFSU gjorde ifjol, i samarbete med det mansdominerade facket Pappers:
- Ungefär var sjätte man, 16 procent, saknar någon att prata med om en jobbig situation. Det är dubbelt så många som bland kvinnor, där motsvarande siffra är 8 procent.
- Nästan hälften av männen i åldersgruppen 31-40 år, 47 procent, har svårt att ta kontakt för en sexuell relation. Nästan en fjärdedel av männen i samma ålder, 24 procent, säger att de aldrig har vågat ta kontakt för en romantisk relation.
Tekniken har fantastiska möjligheter, men är inte en medmänniska.
Män utan vänner eller med en rädsla för det relationssökande är ett individuellt problem, men det formar också en ”utmaning” för samhället i stort. För ofrivillig ensamhet skadar den egna hälsan – och ibland även andra.
Många ofrivilligt ensamma i ett samhälle riskerar att ge upphov till många problem, såväl personliga som sociala. AI-botar i olika sorters chattar kan förstås trösta i någon mån, men det ersätter inte det som verkligen skaver: behovet av en nära relation med en faktisk medmänniska.
Tekniken har inte själ nog.
Olof Jonmyren är politisk redaktör.