Har du skrockat åt Folklistan? Skakat på huvudet åt bilder där Sara Skyttedal och Jan Emanuel spänner muskler och försöker charma väljare som om det vore en tv-såpa eller Mellons ring in och rösta?
Det är påfallande ofta effektivt. Snart kanske de landar på en helikopterplatta nära dig?
Hur fungerar populismen? Svaret: så här. Det är, bland annat, därför vi har de rådande politiska vindarna, i Sverige och i Europa. Det är ingen slump att vi i vår tid har fått fenomenet "det är inte sant, men det är för jävligt ändå" som del av opinionsbildningen.
Känsla går före förnuft. Känn med, häng med. Kampanjerna blir lätt därefter.
Som det heter i snapsvisan:
Sätt nu glaset till din mund
tjofaderittan lambo
och drick ur din fyllehund
tjofaderittan lambo.
Det är inte så viktigt vad som sägs, eftersom det är annat som ska ge effekt. Det där som bränner i bröstet.
Budskapen ska inte kräva så mycket tankearbete och inte kompliceras av detaljer. Det gör att Folklistan kan nå framgång. Målet är uppenbart: att locka väljare från etablerade partier som Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna. Det flirtas med Sverige ut ur EU-tankar och avskaffande av asylrätten.
Väljarna som lockas av detta är rörliga, otåliga – och ganska många, elva procent enligt Expressen/Veritans mätning, främst sverigedemokrater.
I våra EU-val kan uppstickare och stökiga alternativ vinna tillräckligt med stöd för att komma in i unionens korridorer. Vi har sett Junilistan, Piratpartiet och Feministiskt Initiativ göra kometkarriär i valrörelser, när vinden ligger åt rätt håll, symbolfrågorna och det känsloväckande landar rätt inom väljarkåren. För att sedan bli gårdagens nyheter.
De etablerade partierna känner ett behov av att ha "kända namn" för att få genomslag. KD har satsat allt på Alice Teodurescu Måwe som motsats till Sara Skyttedal, och Miljöpartiet hoppas på Alice Bah Kuhnke, igen.
Riksdagspartierna är starkt beroende av att de egna valorganisationerna brummar igång.
Annars väntar osynlighet och valfiaskon.
Europapolitiken är mäktig, i stora frågor och i ett föränderligt antal små. Förordningar, regleringar och pengaflöden påverkar långt in i myndighetsmiljöer och i allas vår vardag. Det är krav på hur avloppsvatten hanteras i våra städer, bättre konsumentinformation om honung, fruktjuicer, sylt och marmelader, ett starkare skydd för pressfriheten och en första plan för utvecklingen av artificiell intelligens. För att ta några just nu aktuella exempel.
Det spelar stor roll vilka vi väljer som representanter. Fördelningen mellan de olika partigrupperna avgör den breda riktningen under fem år. De mer handfasta resultaten kräver politiker som förstår hur ett slugt givande och tagande ger framgångar i faktiska förändringar. Mingel, procedurer, nattmanglingar, kompromisser och kohandel – allt kräver sin kompetens och sitt stadiga värderingsmässiga fotfäste.
Olof Jonmyren är politisk redaktör.