Så här smakar skärtorsdagen: sött och sockrigt.
Det är onekligen sött. Knack, knack. Utanför dörren står ett par barn utklädda, med rödsminkade kinder, med målade fräknar och en huvudduk som täcker mycket av håret.
Men se där, har vi påskkäringar på gatan? Vänta lite, så ska jag hämta något!
Några sekunder senare får barnen en näve godis – och de drar vidare till nästa påskfirande granne. (I bakgrunden är det ofta en förälder eller vuxen åtminstone, klokt så.) Så sprids glädje, vänlighet och sockersug.
Dymmelonsdagen i påskveckan, den stilla veckan i kristen tradition, går obemärkt förbi. Skärtorsdagen är det mer fart i. Inte bara för att det är då flyglinjerna med kvast till Blå jungfrun i Kalmarsund är fullbokade av påskhäxor. Det där är en tradition byggd på uråldrig vidskepelse. Att det går en vallfärd av häxor till Blåkulla, för att fira djävulen, denna natt.
För att skydda sig mot häxorna tände man eldar och sköt med gevär för att skrämma bort dem.
Gör du det i dag kommer både polis och brandkår farande – och SN skickar ut en push-notis om larm.
Skärtorsdagen i vår tid handlar om godis. För många barn är det kul att klä ut sig – och ännu roligare att få sötsaker. Är det så att de dörrknackande påskkäringarna har blivit färre under 2000-talet? Bus-eller-godis-ringningarna har ju växt rejält runt halloween. Vilket är störst?
Det finns ingen statistik som säger hur många påskkäringar som knackar dörr den här veckan, inte heller hur många som busar och/eller får godis i slutet av oktober.
Men vi kan titta på handeln och få en aning.
Prognosen för i år är att påskens godisförsäljning kommer att omsätta närmare en miljard kronor, enligt Svensk handel. Den totala försäljningen i samband med halloween i höstas var på 1,6 miljarder kronor. Då räknade man inte bara godis, utan också kostymer och andra spökliga attiraljer.
Alltså: än så länge regerar påskkäringarna.
Handeln tjänar en hel del pengar på halloween...
...men påskens sötsaker regerar.
En tradition är aldrig given. Den lever bara så länge någon eller några upprätthåller den. Traditioner som ingen längre bryr sig om är främst historia – och social kuriosa, exempelvis gamla helgondagar och Gustav II Adolfs dödsdag.
Ingen av oss är tvungen att göra något som andra alltid har gjort. Det är en fantastisk, liberal frihet.
Traditioner är samtidigt hårdvaluta – för vår handel.
Knacka dörr för att få godis kräver att grannarna har godis hemma. Och när du ändå handlar godis åt gästande barn är det väl okej att köpa något eget också?
Det är också en god tradition.
Olof Jonmyren är politisk redaktör.
Firar du Marie bebådelsedag eller äter du bara våfflor? Traditioner förändras och en del bleknar bort.