Svensk matproduktion behöver öka, men landsbygdsminister Peter Kullgren låter bli att sätta mätbara mål.
Kristdemokraternas svansföring var hög under valrörelsen år 2022. Bland annat bildades det ”Kristdemokratiska Bondeförbundet”, vars syfte var att locka landsbygdsröster från det som partiet kallade ”Sveriges hjärtland”. Det är bara ett par år sedan, men det finns skäl att påminna om att Kristdemokraterna då förenklade landsbygdsfrågorna till ett kommunikativt paket som främst fokuserade på priset vid landsbygdens bränslepumpar.
Att det skulle finnas människor som kunde stå vid de där pumparna i nästa generation, ingick inte.
Kristdemokraterna och Peter Kullgren fick landsbygdsministerposten. Samtidigt blev ministeruppdragets traditionella frågor alltmer brännande. Krisen, i vilken form den än kommer, syns vid horisonten. Sveriges försörjningsförmåga är bristfällig och behöver lösas.
Redan år 2023 började lantbrukspressens tålamod med den nye ministern svikta. Peter Kullgren svarade då kort och snäsigt på frågor, valde att ställa in ett toppmöte i ministerrådet under Sveriges ordförandeskap i EU eftersom det ”saknades frågor att behandla” och hanterade fiskepolitiken med apati.
Det Kristdemokratiska Bondeförbundets representanter gick då till försvar: ”[Det] tar tid innan den nya regeringen får genomslag för sin politik. KD:s ministrar driver på av all kraft (…)” (Land lantbruk, 18/4 -23). Nu har vi svaret på hur lång tid det faktiskt tar innan en regering får genomslag för sin politik: för lång.
Ett slående exempel är det luftslott till ”Livsmedelsstrategi 2.0” som presenterades den 21 mars i år. Efter valet gjorde regeringen den korrekta bedömningen att livsmedelsstrategin från 2017 inte hade nått sitt övergripande mål om att svensk matproduktion ska öka. Den behövde uppdateras. Efter 2,5 år av skissande står det nu klart att regeringen har valt att skolka från att sätta mätbara, tidsatta mål för svensk livsmedelsproduktion. Uppdraget att sätta just mätbara mål har delegerats till Jordbruksverket som först ska utreda saken en stund.
Det är för dåligt.
Även havremjölken behöver ett starkt svenskt jordbruk.
Svenska matproducenter lider av en regelbörda som har mer än fördubblats på en generation. De har en utmanande kompetensförsörjning som direkt försvårats av regeringens lönegolv för arbetskraftsinvandrare. Svårigheter att genomföra generationsskiften och bristfällig lönsamhet är handfasta problem som kräver svar.
Varje år stängs ett antal ladugårdsdörrar för sista gången. Vad norra Sverige anbelangar kommer snart ingen lokal matproduktion av större mått att finnas överhuvudtaget. Kullgren har valt att trycka på snooze-knappen.
Kanske tycker inte regeringen att omvärldsläget är tillräckligt oroväckande ännu?
Det finns rätt många som bor och verkar i detta ”Sveriges hjärtland” som inte håller med om det.
Karin Källström är ledarskribent.