Så här ser det ut för hela världen sedan 1971. Varje enskilt land har ett eget datum för när vi börjar leva på lånade resurser.
Den 10 april inträffade Earth Overshoot Day för Sverige i år; det datum som planetens förnybara resurser för året vore förbrukade om alla levde som vi. Kort sagt, vi har använt mer än vad jorden kan nyskapa på ett år och det skulle det krävas fler än fyra planeter för att tillgodose svenskens behov.
Datumet beräknas genom att titta på vårt ekologiska fotavtryck – den mark och de resurser som krävs för att upprätthålla den genomsnittliga svenskens livsstil. Här ingår exempelvis att ta hand om koldioxidutsläpp och avfall som vi orsakar samt den mark- och vattenyta som krävs för maten vi äter och dricker, kläderna och sakerna vid köper och de byggmaterial, infrastruktur och energianvändning vi behöver.
Från och med den 10 april lever vi alltså på lånade resurser. Som om vi redan använt upp hela vår årsinkomst och finansierar resten av året med våra barns sparpengar. Detta är förstås lika orimligt som ohållbart. En anledning till att vi inte ser (ännu) större effekter än är för att det finns tillräckligt många fattiga länder med ett mindre fotavtryck som drar ner det globala genomsnittet. Men även då inträffade Earth Overshoot Day globalt den 1 augusti 2024, långt före den 31 december som krävs för att vara i balans med planeten.
Om jag beräknar mitt eget avtryck är jag sämre än genomsnittet och mitt datum infaller redan den 1 april. Då är jag ändå en medveten konsument med en civilingenjörsexamen i miljö och har arbetat med hållbarhet i över tio år. Hur ska jag kunna minska min påverkan ytterligare till den grad att resurserna räcker till nyår?
Det känns omöjligt, men när jag ser mig omkring märker jag snabbt hur mycket onödigt jag har som faktiskt inte skulle påverka min livskvalitet om jag släppte taget om det. Behöver en person 32 par skor? 14 dukar för olika högtider? Triljoner pennor eller 79 glas som bara används någon gång om året? Hur mycket sämre skulle mitt liv vara utan alla dessa saker intryckta i skåpen?
Slentriankonsumtion borde uppmärksammas mer.
Tänk dig också en vanlig handelsplats. Är det rimligt att varje butik har 3–6 flaggstänger? Behöver ett storpack välling verkligen tre förpackningar – en ytterkartong, sex inre kartonger och sex plastförpackningar? Måste mataffärerna ha digitala prisskyltar som drivs på batterier som skadar miljön? Och hur kan det vara tillåtet att Ikea fortsätter producera nya ljusstakar och porslin när varenda secondhandhylla redan dignar av dem?
Slentriankonsumtion är ett faktum som behöver belysas mer alla dagar, men särskilt en dag som Earth Overshoot Day. Ett fint citat sammanfattar detta: "Vi ärver inte planeten av våra föräldrar, vi lånar den av våra barn” och just nu är vi på väg att lämna över ett enormt lån utan en plan på hur vi ska betala tillbaka.
Elin Hedlén är författare och konsult i hållbart samhällsbyggande. Hon medverkar som fristående krönikör i SN.