PÄtvingad strukturomvandling Àr ett begrepp som Àr svÄrt att riktigt förstÄ hur det slÄr, förrÀn man stÄr mitt i det.
Jag har Ă€gnat mitt yrkesliv Ă„t lokaltidningen. NĂ€ra nyheter, vĂ€lgrundade kunskaper om det stora och det lilla â det ger starka medborgare, folkbildning och civilisation. Det mĂ„ vara stora ord, men det har vĂ€glett mig.
SN-lÀsarna pÄ landsbygden förlorar snart sin papperstidning. Det Àr sÄ sorgligt, men följer en mer Àn tio Är lÄng och illasinnad kurva som bara pekar Ät ett hÄll. EfterfrÄgan pÄ nyheter, kultur, ledare, sport, annonser och debatt i pappersform viker, obönhörligen.
SjÀlva lokaltidningens framtid hÀnger pÄ en tunn trÄd. Det hÀr handlar helt om vad kommande generationer tycker Àr vÀrt att betala för.
I lĂ€sardialogen med vĂ„r chefredaktör Kristina Levin stĂ€lldes en frĂ„ga â milt formulerat â om den centerpartistiska ledarsidans instĂ€llning till den hĂ€r förĂ€ndringen. Jag ska undvika kraftuttryck, men det hĂ€r Ă€r djupt, djupt bedrövande. Men jag har sett det komma och vi har inte kunnat manövrera undan.
Det bĂ€sta rĂ„d som jag kan ge Ă€r att pröva det digitala som SN erbjuder. VĂ„r e-tidning Ă€r dessutom som papperstidningen â fast pĂ„ skĂ€rm.
NÀr jag började hÀr som politisk redaktör, för snart 24 Är sedan, Àgdes SN av Centerpartiet. Tidningsrörelsen var en vÀlskött verksamhet pÄ en vÀlmÄende marknad. Fast inte ens dÄ var ekonomi och strategi nÄgot dÀr jag eller ledarsidan hade vetorÀtt. Andra experter pÄ tidningens business hade det ansvaret, men det var dÄ.
Lokaltidningarnas Àgande har omformats till stora, centralstyrda ekonomier i en svÄrmanövrerad tid, med stadigt minskande marginaler och stora förÀndringskrav. Inget Àr som det var.
Allt fÀrre vill köpa papperstidningen. Fler tittar i mobilen, men inte alltid efter lokaltidningens app. VÄr journalistik formas om för att bli en mer attraktiv, mer relevant produkt digitalt.
Det Àr hÄrda tider i vÀrlden. Vad behöver vi för att tro mer pÄ framtiden?
Fast köpintresset dĂ€r matchar â Ă€n sĂ„ lĂ€nge â inte den törst som en gĂ„ng var efter nyheter i pappersform, vare sig i stan eller pĂ„ landsbygden. Det Ă€r en svĂ„r tid för lokal nyhetsförmedling och opinionsbildning. Det Ă€r som nĂ€r ĂlandsfĂ„ken drar fram, en brutal och nĂ„delös motvind med snöovĂ€der. GnĂ€lla gĂ„r ju, men man fĂ„r dra igen jackan, bita ihop och nöta pĂ„, steg för steg och söka bĂ€ttre skydd.
Lokaltidningens svÄrigheter sammanfaller med nÄgot betydligt vÀrre. VÀrldsordningen som vi kÀnner till den Àr pÄ vÀg att bryta samman. Ingen rÀddar oss om vi inte hÄller i och stöttar de vÀnner vi har, med det vi kan.
TillgĂ„ngen till lokala och globala nyheter i samlad form kan dĂ„ mycket vĂ€l visa sig vara guld vĂ€rd framöver â en starkare sammanhĂ„llning i det lilla. Men det Ă€r blott en strimma av hopp i en allt mörkare tid.
Olof Jonmyren Àr politisk redaktör.