Många tjänstemannajobb är i omvandling. Ett jobba där du kan/är trumfar ibland ta dig till jobbet till varje pris.
Det är mörkt och det är kallt på perrongen på Södertälje Syd, en tisdagsmorgon. Jag ska hoppa på ett tåg mot Stockholm, det tåg som nu går. Skyltarna och utropen handlar mest om transporter som inte kommer i tid, är inställda eller får nya avgångstider. I ett av vindskydden träffar jag på en kvinna som skakar på huvudet efter varje sådant utrop.
"Var ute två timmar i förväg, säger de, och jag följer det, men det blir så här ändå." Hon är inte upprörd, inte uppgiven, mer konstaterande. Det är ett särskilt tillstånd, pendlarskapet. En yngre man hör oss prata, kommer fram och lägger till sina intryck av vardagslivet på en perrong med Movingokortet.
Det är en gemenskap i stunden för folk som bor där de vill eller har råd med, men jobbar där vi kan.
Till slut kommer ett tåg, bara kvarten försenat, ett Mälartåg från Eskilstuna. Att det är en sillburk, packat in till sista armbågsutrymme, är då inte ens en humörsänkare. Då pajar en dörr. Jag tar ingen bild till den här texten, ni får tänka er läget japansk tunnelbana.
Minuterna tickar, men så lyckas föraren få någon form av ordning på dörren, en hjälte i stunden. Sms-konversationerna dominerar. Blir sen. Löser ni det? Hoppas vara där om en halvtimme, kanske. Jo, vi kommer fram. Det är ändå det.
Som icke-pendlare är jag gäst i deras verklighet.
Hemresan med Nyköpingståget har mer andningsutrymme, trots rusningstiden. Det fanns plats att sitta. Då kommer budskapet i högtalarna om onsdagens inställda tåg från lunchtid. Det ger nya sneda leenden, skakande huvuden och en och annan frustfnissning, om uttrycket tillåts. I utropet ingick en from förhoppning om att ersättningsbussarna var beställda i god tid den här gången, och att det talar för att de går som tänkt.
Någon säger att det känns bra att kunna jobba hemifrån nästa dag, utan ovissheten i Vagnhärad. En annan replikerar: Men så bra du har det. Tänk att kunna göra det.
Många tjänstemannajobb är i omvandling. Ett jobba där du kan/är trumfar ibland ta dig till jobbet till varje pris. I takt med att säkerhetsteknik och arbetssätt utvecklas, i takt med att leden med chefer som tror att den som jobbar hemifrån bara latar sig blir allt tunnare, då förändras också pendlarlivet för många. Flexibiliteten inför skitväder ökar.
I sak är det en god utveckling, ett kärnvärde i det som är vettig framåtlutande landsbygdspolitik. Fast det minskar ju inte kravet på att kollektivtrafiken ska vara robust även på dåliga dagar.
Under tiden sitter hon där i morgonmörkret, hon som alltid tar till mer än timme extra och ändå blir sen. Att inte bryta ihop för att dagplanen går åt pipan, det är en värdefull egenskap hos pendlaren.
Den tåligheten är undervärderad och – just då och där – känns den garanterat underbetald.
Olof Jonmyren är politisk redaktör.
