Sverigedemokraterna pratar gÀrna om det "paradigmskifte" som de menar att Tidöavtalets migrationspolitik innebÀr. Siffrorna frÄn 2023 visade ocksÄ att Sverige förra Äret tog emot ett historiskt lÄgt antal asylsökande. Samtidigt Àr det allt fler mÀnniskor som söker asyl i EU. PÄ en presstrÀff förra veckan visade migrationsminister Maria Malmer Stengard (M) siffror som nÀstan nÄr upp samma antal asylsökande som under flyktingkrisen. Men Sverige bryr sig inte lÀngre om den utvecklingen.
I det nya "strama" Sverige har vi inget ansvar och heller inget behov av migration, menar migrationsministern och regeringen. Den instÀllningen riskerar att skada Sverige i lÀngden. Oavsett om vi vill tro det eller inte sÄ behöver Sverige invandring av flera slag för att fortsÀtta utvecklas. Samtidigt Àr Sveriges behov av mÀnniskor som arbetskraft faktiskt en andrahandsfrÄga nÀr mÀnniskor drunknar i Medelhavet eller massakreras i krig.
Migration har flera relevanta sidor.
Det har under lÄng tid varit motigt att hÀvda att det finns en moralisk skyldighet att ta hand om mÀnniskor som flyr. Asylinvandring blev under flyktingkrisen till nÄgot smutsigt och "farligt". Det har sedan dess varit nÀst intill tabu. Migrationsdebatten handlar knappt alls om orsakerna till att mÀnniskor flyr eller vill flytta till Sverige, möjligen med undantag för kriget i Ukraina. Debatten fokuserar i stort pÄ en cost-benefit-analys av migration, dÀr det centrala Àr vilken nytta invandring kan ge Sverige. Det Àr inte en oviktig diskussion. TvÀrtom krÀvs invandring för att företagen ska klara sin kompetensförsörjning och fortsatt vara globalt konkurrenskraftiga över tid. Just dÀrför var regeringens lönegolv för arbetskraftsinvandring missriktat.
Samtidigt mÄste det vara möjligt att tala om migration ocksÄ som frihet. Om det Àr frihet frÄn förtryck eller ekonomisk frihet spelar ingen roll i det sammanhanget, men faktum Àr att mÀnniskor lÀmnar sina hem för att söka nÄgot bÀttre.
Sverige har gÄtt frÄn att ta emot 14 procent Är 2014 av EU:s asylsökande till 1 procent under 2023. MÄnga tycker att detta Àr en positiv utveckling, men frÄgan Àr var den grÀnsen egentligen gÄr? Om frÄgan stÀlls till Sverigedemokraterna Àr svaret Ätervandring. Det partier har inga samvetskval över att mÀnniskor far illa nÀr Sverige sluter sig. SjÀlvklart mÄste kostnader kontrolleras och integration fungera. För detta finns flera lösningar, exempelvis kvalificering till vÀlfÀrdens stöd eller sÀnkta trösklar in pÄ arbetsmarknaden.
MÀnniskor Àr inte öar och inte heller lÀnder lÀmnas opÄverkade av omvÀrlden. NÀr migrationsnivÄerna stiger igen kommer det fÄ effekt pÄ Sverige, oavsett om vi vill eller inte. För att klara det krÀvs exakt det som Sverige efterfrÄgade 2015, ett ordnat samarbete och öppna hjÀrtan inför den som far illa.
Elin Venholen Àr ledarskribent.