Att polska, tyska och franska brandmän åker upp till Sverige för att bekämpa skogsbränderna är ett resultat av EU-samarbetet. I en tid av högljutt EU-hat från den yttersta vänster- och högerkanten kan det vara gott att understryka fördelarna vi får ta del av. Foto:

Larsson: Förenade i mångfald och kris

Ledare

EU-medlemskapets fördelar blev extra tydliga när våra grannländers brandbilar åkte genom Sverige för att hjälpa till med brandbekämpningen i norr.

Ledartexten är skriven av SN:s ledarredaktion, som delar Centerpartiets grundläggande värderingar. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

Med anledning av den brand som härjar i södra Norrland har stora delar av Sverige den senaste veckan sett brandbil efter brandbil fara igenom städerna. De brandbilar vi ser är inte bara brandmän som hjälper till, utan det är ett resultat av EU. Det är den unionen som vi älskar att hata, som vi suckar över, men vars medlemskap tjänat oss väldigt väl. Det ser vi inte minst nu med all hjälp som ansluter sig till släckningsarbetet.

Likväl som vi gått med på att rätta oss efter EU-direktiv så medkommer en hel del fördelar. För gemene man kanske syns det som mest på Europasemestern när vi slipper visa passet, växla pengar eller tänka på att stäng av mobilsurfen. Men precis som att civilsamhället visar sig från sin bästa sida när katastrofer inträffar visar EU sin tydliga närvaro i krishanteringen -brandbilarna som åkt genom Sverige, de specialutbildade brandmännen, piloterna och vattenbombarna. De är polacker, fransoser, tyskar och så vidare. Men framförallt är de EU-medborgare och det är därför de är här.

Katastrofer känner inga gränser, varken geografiska eller politiska. Hjälpen kommer inte från europeiska länder just för att det brinner extra illa i Sverige och för att vi är i extra stort behov av hjälp. Det är förvisso sant att läget är mycket illa och att all hjälp är välkommen. Men framför allt kommer de för att EU har en civilskyddsmekanism. EU:s civilskyddsmekanism sattes upp för att koordinera hjälp från de deltagande staterna, som även omfattar länder utanför EU, till de som har drabbats av katastrofer oavsett om de är från naturen eller orsakade av människan. Mekanismen säger ”i Europa och annanstans”, för i EU har man fattat att katastrofer inte känner gränser, utan oavsett vem det drabbar ska hjälpen vara på plats. Den mekanismen omfattas vi av, tack vare vårt medlemskap. Det är också tack vare den som Sverige inte behöver ha egna vattenbombare ståendes på hemmaplan. Att planen, när de inte är aktiva, står på italiensk mark är irrelevant för uppdraget de utför nu. Inget land i Europa kan ensamt klara en katastrof likt denna vi bevittnar nu, men alla kan det med hjälp av EU. Att i en politisk tävling mäta vem som helt plötsligt vill satsa mest på brandförsvaret och mena att vi ska klara oss själva är onödigt, eftersom vi redan har ett sådant försvar genom EU:s civilskyddsmekanism.

I vintras fördes en diskussion i EU om att satsa mer pengar på civilskyddsmekanismen med anledning av de senaste årens många skogsbränder runtom i unionen. Med klimatförändringar kommer behoven öka, men i vintras var justitieminister Morgan Johansson (S) skeptisk. Han menade att risken är att EU-länderna förlitar sig på EU istället för att bygga upp en egen försvarsmekanism. En gissning är att regeringen nu är lite mer ödmjuk inför hjälpen man kan få från EU. Det är hög tid att Sverige i tider av katastrof vågar förlita sig på den union man valt att ha medlemskap i. Vi är och ska inte vara en ensam nation. Mottot "Förenade i mångfalden" gäller även vid skogsbränder - det har vi framför allt sett nu i Sverige.

Elin Larsson

Läs också

( 2 st )

Läs mer om dessa ämnen

EUPolitikSkogsbruknatur
Relaterat