Sopstrejken fortsätter. Foto:

Ledare: Även sopåkare måste följa reglerna

Ledare
annons

Ledartexten är skriven av SN:s ledarredaktion, som delar Centerpartiets grundläggande värderingar. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

Maktförhållandet mellan arbetsgivare och anställda är en av de centrala konflikterna för den västerländska politiska utvecklingen. Många av 1900-talets politiska rörelser kom ur denna konflikt och hur man förhöll sig till den. Frågan om arbetsrätt och facklig organisation är fortfarande högst reell på många platser i världen. Samtidigt håller västvärlden på att gå in i en ny fas i diskussionen om vårt arbetsliv. Fabriksägare och arbetare är inte längre en bra beskrivning av hur vi jobbar och lever idag. Andelen egenföretagare och frilansare ökar och vårt arbetsskydd är numera väl utbyggt.

Sverige har under lång tid lyckats hålla en konstruktiv syn på de här frågorna. Stora strejker är ovanliga, i regel lyckas fackliga organisationer och arbetsgivare komma överens. Men visst uppstår konflikter även här, och visst finns det mer långsiktiga frågor att ta itu med även på den svenska marknaden, för arbetslivet är som sagt, inte längre vad det en gång var. Man kan inte längre enkelt hävda att 1800 talets maktförhållanden med mäktiga företagsledare och utsatta arbetare gäller på samma sätt. Arbetstagare i Sverige har ovanligt stora rättigheter.

I Stockholm pågår just nu en av dessa konflikter mellan sopåkare, de anställda som hämtar och hanterar stockholmarnas sopor, och arbetsgivaren. Det var några märkliga faktorer som låg bakom början på strejken, som att sopåkarna vägrade att märka alla de nycklar som de hanterar för att komma in i stadens soprum. Men främst var det nog en fråga om lön och arbetstid där sopåkarna inte ville förhandla om sina relativt goda villkor. På grund av detta gick de ut i så kallad vild strejk, en strejk som inte är godkänd av deras fackförbund. En uppgörelse har inte kunnat nås och flera av de strejkande har nu sagt upp sig i protest.

Den pågående sopkonflikten är intressant när den pekar just på förhållanden mellan de olika parterna. Sopåkare är idag ett av de bäst betalda yrkena med låga utbildningskrav, dessutom har de kortare arbetsvecka än de vanliga 40 timmarna. Arbetsgivarens ingångsvärden har inte varit orimliga, fackförbundet inblandat har inte heller sett detta som skäl till konflikt. Ändå har ett antal anställda valt att strejka vilt och nu säga upp sig, något som deras arbetsgivare beklagar. I en sådan situation känns det långt från självklart vem som haft styrkepositionen.

I ett samhälle där vi blir allt mer jämlika vad gäller vår förmåga att ställa krav, och förhandla våra egna villkor, är vissa delar av de svenska konfliktreglerna något skeva. Svenska arbetsgivare har redan många regler att förhålla sig till och de måste åtminstone kunna förvänta sig att den andra sidan håller sin del av avtalet samt att fredsplikten respekteras, annars finns det skäl att se över lagstiftningen. Arbetstagarna måste också kunna förhålla sig till sina regler.

Hanna Marie Björklund

Läs också

( 14 st )

Läs mer om dessa ämnen

SopstrejkArbetsmarknadLedarePolitik
Relaterat
annons

Mest delat denna vecka