Ledare: Har M glömt bort Reinfeldts segrar?

Ledare

Fredrik Reinfeldt hade förstått vad som skapade starka drivkrafter för icke-socialistiska regeringar redan när han tillträdde. Minns Ulf Kristersson det?

Ledartexten är skriven av SN:s ledarredaktion, som delar Centerpartiets grundläggande värderingar. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

Korparna cirklar över Alliansen, några mer lyckligt än andra. Att några av de lyckligaste och mest kraxiga korparna flyger på Moderaternas socialkonservativa kant är både trist och, rent ut sagt, historielöst.

För cirka tolv år sedan träffade jag en relativt nytillträdd Moderatledare i samband med dennes studiebesök på Trosa tryckeri. Han var den som skulle ­lyfta sitt parti ur resterna av Bo Lundgrens ­misslyckande i valet 2002. Vi pratade om mycket, men en sak var Fredrik Reinfeldt tydlig med: Den som vill ha en regering som med kraft kan driva icke-socialistiska reformer måste se till att Moderaterna och Center­partiet tar i hand. Läxan av åren med borgerlig splittring var solklar.

Ivern att städa bort de migrationsliberala idéer som färgade Fredrik Reinfeldts statsmannaskap har nu fått de mest panikslagna moderaterna att kasta ut allt som kan associeras med det mest framgångsrika icke-socialistiska samarbetet i modern politisk svensk historia: regeringen Reinfeldt.

Är det någon som på allvar tror att möjligheterna att vara långsiktigt icke-socialistiskt statsbärande ökar med att försöka ligga sked med ­Sverigedemokraternas murar mot omvärlden-politik? Att utrymmet för rejäla samarbeten ökar med ett idogt höhö-ande om att Centerledaren Annie Lööf minsann är smygsocialist? För all del varsågod, det bör vara lika konstruktivt som att skjuta sig i knät med hagelbössa. Nog för att det skvätter, men ...

Mer genomtänkta moderata krafter bör ­fundera över det som faktiskt formade Fredrik Reinfeldts framgångsrecept. Nej, det var inte migrations­politiken. Hur mycket minns den tilltänkta nya partiledaren Ulf Kristersson?

De stora segrarna kom via resultatinriktad pragmatik, där man hellre tog i hand än pekade finger. Några­ som har svårt med minnet har säkert förträngt att just den samverkansformen fick Centerpartiet att lämna sitt stenhårda kärnkraftsmotstånd. Detta gavs i utbyte mot en överenskommelse om långsiktigt hållbar energiförsörjning och en handfast näringspolitik för små­företagande. Kristdemokraterna fick igenom en ­radikal förändring av fastighetsskatten. ­Moderaterna vann utrymmet att styra svensk ekonomi och utrikes­politik. Liberalerna fick råda över omdaningen av svensk skola. På gårdstunet i Maud Olofssons Högfors förklarade Lars Leijonborg (L) att hans parti var redo att släppa några hjärtefrågor för att få en stark gemensam agenda.

Egen ansträngning ska löna sig, gemensamma ansträngningar ska löna sig. Den politiken byggde en robust bro mellan moderater och centerpartister. Inte bara för att peta Socialdemokraterna, utan för att utveckla Sverige. För en framtid där vi inte ägnar all kraft åt att vara livrädda för omvärlden, utan hellre exporterar smarta produkter och tjänster såväl som frihet­liga värden till andra.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

AlliansenCenterpartietModeraternaLedareMigrationPolitikskatter
Relaterat

Mest delat denna vecka