Centerledaren Annie Lööf fick diskutera möjliga kompromisser inom en Alliansregering, intervjuad av Sveriges Radio. Inget parti kan räkna med att få igenom sin politik rakt av i ett regeringsarbete. FOTO: JANERIK HENRIKSSON/TT

Ledare: Kompromissen är Lööfs verktyg

Ledare

Det är lätt att lova, men den som vill genomföra behöver vara beredd på tuffa förhandlingar.

Ledartexten är skriven av SN:s ledarredaktion, som delar Centerpartiets grundläggande värderingar. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

Inget parti som ställer upp i det kommande valet och som har som ambition att även få regera, kan räkna med att få igenom sin egen politik rakt av. Det är lätt att glömma bort i valrörelsens löfteskaruseller, där orden ”vi lovar” lätt blir en standardfras. Insikten om detta påverkar hur ett parti klarar av att hantera makten.

Under slutet av sin tid som partiledare för Centerpartiet kom Maud Olofsson att prisa kompromissen, handslagen som gör att maktens brukare har en verkstad och inte bara plakat. Det som har format kärnan i Alliansgemenskapen. Utan förståelsen för hur ett ­givande och tagande är koalitionsregeringens främsta egenskap, blir slagordens vallöften fyrkantiga klossar som passar illa till runda hål.

Den som har varit med förr, vet hur det kan vara och bli. När nuvarande Centerledaren Annie Lööf intervjuades av Sveriges Radio P1 på tisdagsmorgonen, var just insikten om kompromissen en bärande faktor. Vi fick höra hur Alliansen i sitt miljöpolitiska program inte hade kunnat enas om att ta bort skatten på el­drivna lastbilar, vilket är Centerlinjen. I stället ska det till en översyn, ett klassiskt kompromissord, som ofta betyder vi får se.

Mer kontroversiell är frågan om hur den tillfälliga asyllagen, genomdriven av Socialdemokraterna och Miljöpartiet uppbackade av Moderaterna och Sverigedemokraterna, ska hanteras i en ny regering där Centerpartiet ingår. Lööf sade sig redo att acceptera­ den tillfälliga lagen och till och med förlänga den, i väntan på en bred migrationsöverenskommelse som skapar en mer stabil långsiktig ordning.

Men, sade Lööf, en förlängning kräver också en och annan justering där hon vill tillföra några humanitära skrivningar som de fyra partierna ovan strök. Det gäller rätten för barn att förenas med sina föräldrar och att ”särskilda och synnerligen ömmande omständigheter” åter blir en del av bedömningen. Det är rimliga förändringar som på intet sätt öppnar för vare sig sämre koll eller lösare boliner än i dag för vilka som ges eller nekas asyl. Men det gör att vi kanske kan undvika några av de mer själlösa delarna av bedömningen av skyddsbehov. Exempelvis att en ung tonårig kvinna i efterhand krävs på ”bevis” – signerat av läkare – för att hon våldtagits under flykten från Afghanistan till Sverige eller att svenska myndigheter ogenerat kastar ut en 38-årig ukrainsk kvinna som förlorade ena benet vid terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm.

För Centerpartiet och Annie Lööf är tuffa kompromisser regerandets främsta verktyg. Det vet förstås också Moderaterna, det vet Libalerna och det vet Kristdemokraterna. De har gjort detta förr. Den som är nyfiken på vad som händer med ett parti som kommer till regeringsarbetet oförberett på kompromissandets detaljer, kan ta en titt på Miljöpartiet. Det var överenskommelser där miljöpartisterna trodde sig ha ­”vunnit” som bidrog till det branta fallet i väljarstöd i början av mandatperioden.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

AlliansenCenterpartietLedareMigrationVal 2018
Relaterat