Bilden är från det polsk-judiska museet i Warszawa, en vanlig gatubild före andra världskriget, Nazitysklands ockupation och Förintelsen. I ett försök att förhindra att de nazityska dödslägren kallas för polska för att de låg i Polen, stiftar Polen en lag som förhindrar en viktig diskussion också om hur inhemsk antisemitism var en del av folkmordet.  FOTO: CZAREK SOKOLOWSKI

Ledare: När staten suddar delar av historien

Ledare

Polen stiftar en omstridd lag, som ska skönmåla landets historia. Det är en mycket farlig väg att gå.

Ledartexten är skriven av SN:s ledarredaktion, som delar Centerpartiets grundläggande värderingar. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

I veckan som var skrev Polens president Andrzej Duda en omstridd lag där påstående om att den polska staten eller nationen var medskyldig till ­nazisternas brott under andra världskriget. Lagstiftningen har mötts av skarp kritik.

Polacker har med rätta protesterat mot de som ­talar om polska dödsläger när man syftar på nazityska läger­ på ockuperad polsk mark, men att lagstifta för att upprätthålla sin heder är en felaktig och ­farlig väg att gå. Lagstiftningen signalerar snarare att Polen är ett land som inte tål en öppen diskussion, där man förbjuder obekväma sanningar om sin egen historia. I stället för att framstå om hedervärda och vidsynta framstår det snarare som att statsmakten inte vill tala om det som har hänt och att man bara skjuter ifrån sig ansvaret.

Även om Polen drabbades hårt av Nazitysklands ­ockupation måste vi också kunna prata om att även polacker var delaktiga i dödandet. Den här beklagliga utvecklingen går även i linje med att Polen de senaste åren har tagit radikala svängar mot ett mer konservativt håll och genom lagstiftning inskränkt yttrande­friheten för media och press. Frihet i medierna är ­avgörande för ett samhälle och dess säkerhet, den ­friheten gäller också befolkningen som önskar ­kritisera historiska händelser.

Under ockupationen fanns det inte bara även ett motstånd mot lägren utan också polsk antisemitism. Det är därför beklagligt att Polen i stället för att lära av sig egen historia lagstadgar den. Det är en farlig väg att gå för det öppnar upp för att fler länder i efterhand frånskjuter sig det historiska ansvaret. I en tid när antisemitismen och främlingsfientligheten blomstrar i hela Europa måste vi kunna kritisera vad som gick fel förra gången utan att riskera tre års fängelser.

Polens lagstiftning signalerar snarare att länder inte behöver ta ansvar för det som hände och att allt det som är fel och dåligt alltid är någon annans fel. För att kunna lära av vad som har hänt, och arbeta för att det inte ska hända igen måste vi även ta ansvar för vad som gick fel. Lär ut och berätta vad som hände, men förneka det inte. Även de länder som inte var ytterst ansvariga under förintelsen måste ta sitt ansvar. Tyskland har trots sin historia tagit på sig ledartröjan i Europa och det är ytterst beklagligt att se att andra länder inte kan gå samma väg utan återigen fastnar i enkla lösningar. Att skylla på andra utan att i samma andetag även erkänna att en själv har gjort fel är en enkel politisk lösning men knappast en långsiktig och stabil sådan.

Historien är komplex och mångtydig. Av den ska vi lära men inte styra med pekpinnar och lagstiftning.

Elin Larsson

Läs också

( 5 st )

Läs mer om dessa ämnen

EUAntisemitismTryckfrihetHistoriaLedareUtrikespolitik
Relaterat