Med politikomläggningen i synen på invandring kan det bli fler frågor där Moderatledaren Ulf Kristersson och hans partivänner dras i sär mellan liberala och nynationalistiska värden. FOTO: THOMAS JOHANSSON/TT

Ledare: Risk för nya moderata magsår

Ledare

Moderaterna slits mellan liberala och nynationalistiska idéer. Kan Ulf Kristersson hålla sitt parti i styr?

Ledartexten är skriven av SN:s ledarredaktion, som delar Centerpartiets grundläggande värderingar. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

Den som får för sig att springa nerför en riktigt brant backe inser ofta för sent att det är svårt att tvärstanna halvvägs. När farten är uppe är det i stället lätt att stå på huvudet och rulla vidare.

Positionsförflyttningar talar sitt tydliga språk. Moderaternas ändrade syn på invandring är ett faktum, om än inte lika brutalt abrupt som Socialdemokraternas. Bortom den yttersta M-ledningen är det inte svårt att finna moderater som i dag gärna vill låta sig stödjas av Sverigedemokraterna, ett parti vars ­liberala drag är obefintliga och synen på omvärlden till stora delar formad av skräckscenarior.

I Expressen (11/5) lyfter politikskribenten Torbjörn Nilsson möjligheten att nästa inre moderata magsår börjar blöda i samband med EU-valet. Han pekar på hur svängningarna i synen på människor som ­flyttar hit utifrån har spridit sig till synen på Europa­samarbetet. Med moderater som i dag går tvärs mot den Bildtska devisen om att vara ”hallänning, svensk, europé” och i stället formulerar sig drömskt om ett unionsfritt Sverige, ett Swexit som sexigt. Samma ­tankar som hårt sargade de brittiska Tories i samband med Brexit-omröstningen.

Moderaternas positiva syn på Europasamarbetet­ borde vara lika väl rotat som stödet för ett svenskt ­Natomedlemskap eller en starkt välkomnande syn på arbetskraftsinvandring. Men där det konservativa klämmer åt det liberala, när bunkermentalitet slår rörlighet, då kan även etablerade positioner sedan ­decennier undermineras.

En konservatism som förordar förändring i små steg, med hängslen och livrem på utvecklingen, är en sak. En annan är där man aktivt backar från öppenhet och samarbete. Ett parti med allt snävare trygghetszoner och som kastar allt fler misstänksamma blickar mot omvärlden fastnar lätt i ett ensam är stark-­resonemang. Med Sverige, ett oerhört exportberoende land, vet vi att det är en enkel biljett mot ökad ­fattigdom.

Kristersson har tidigare verkat mer inriktad på att ­hissa segel för liberala värden än värdekonservativa. Han ser ut att klara av att få sitt liberalkonservativa parti­ att dra nya skarpa gränser mot flyktinginvandring utan en växande inre splittring. De som tycker annorlunda har måhända redan lämnat för Centerpartiet? Men kan Kristersson med detta få den nynationalistiska vindkantringen inom sitt parti att mojna? Med ett tankegods kommer ofta annat i samma anda.

Frågan om vart Moderaterna tar vägen idépolitiskt och strategiskt berör inte bara det partiet. Det påverkar direkt förutsättningarna att omfamna gemensamma värderingar inom Alliansen – främst i umgänget med Centerpartiet och Liberalerna. Just de värderingar som formar grunden till ett robust regerings­samarbete.

Om Centerpartiet står längst från Moderaterna i synen på invandring är det Liberalernas omfattande unionsoptimism som riskerar att bli ny en moderat antites, om Kristersson framöver tvingas hantera en växande inre opinion som bara ser honom som sörmlänning och svensk.

Läs också

( 7 st )

Läs mer om dessa ämnen

AlliansenModeraternaSverigedemokraternaUlf Kristersson (M)LedareLiberalism
Relaterat