Ska utanförskapet brytas måste otrygga områden byggas om och social misär motarbetas genom ett mer direkt uppsökande arbete från flera myndigheters sida. FOTO: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN/SVD/TT

Ledare: Ta bättre grepp mot segregation

Ledare

Sverige kan ha något att lära av Danmark – om målet är att bryta växande utanförskap och stark segregation.

Ledartexten är skriven av SN:s ledarredaktion, som delar Centerpartiets grundläggande värderingar. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

”Ska vi på riktigt sätta stopp för segregationen av samhället måste vi förbjuda religiösa friskolor”. Orden är civilminister Ardalan Shekarabis (S), och är en del i Socialdemokraternas offensiv i frågor som rör segregation och integration. Genom att gå på religiösa friskolor kan Socialdemokraterna visa handlingskraft och prata om svenska värderingar. Att enbart 70 av drygt 7000 skolor i Sverige är religiösa verkar inte påverka frågans sprängkraft.

Det riktiga problemet är dock inte de få religiösa skolorna, utan den stora brist i allt ifrån hälsa och utbildning till trygghet som präglar många områden i Sverige. I dag är ansvaret för dessa frågor fördelat mellan stat, kommun och landsting. Stadsplanering, det sociala arbetet, skolan och förskolan, som är otroligt viktigt för att barn ska lära sig svenska, styrs av kommunen. Samtidigt sköts vården – ohälsa är mycket vanligare i utanförskapsområden – av landstingen, medan staten står för Polisen, Arbetsförmedlingen och en stor del av nyanländas etablering. Resultatet är en tafatt politik där den ena handen inte vet vad den andra gör.

Just integrationsproblemen är också i extra stort behov utav samordning. Ska utanförskapet brytas måste otrygga områden byggas om så att de blir både tryggare och mer attraktiva att bo i. Samtidigt måste social misär motarbetas genom uppsökande arbete av både socialtjänst, Arbetsförmedlingen och vården. Inget av detta kommer dock ha någon långsiktig effekt om inte alla barn som växer upp i Sverige får lära sig svenska tidigt och ges en bra skolgång. Alla bitar måste på plats samtidigt för att den negativa spiralen ska brytas. Enskilda insatser kan såklart ha vissa positiva effekter i stunden, men kommer aldrig kunna vända utvecklingen.

I stället för att försöka lösa samordningen genom riktade bidrag, samordningsministrar och sporadiska förbud måste en enskild aktör ges möjlighet att rådda alla delarna. Förslagsvis sker det genom ett frivilligt avtal mellan stat, kommun och landsting där staten går in med mer pengar mot att kommuner och landsting fattar de beslut som efterfrågas.

Ett föredöme här är Danmark som aktivt arbetar med en nollvision för utanförskapsområden till år 2030. Vissa av deras förslag, såsom hårdare straff på vissa platser, är minst sagt tveksamma, men bakom dem finns en genuin vilja att förbättra dessa områden. Till exempel har regeringen avsatt motsvarande 16 miljarder svenska kronor över en åttaårsperiod till att bygga om områdena. De inför också obligatorisk förskola för alla barn i utanförskapsområden så att alla ges möjlighet att lära sig danska innan de börjar i den vanliga skolan.

Det är just nu väldigt tacksamt att diskutera religiösa friskolor som Socialdemokraterna, minareter som Kristdemokraterna eller ropa på mer resurser till lärarna som Liberalerna gör. Ska alla människor i Sverige ha en chans kommer det krävas betydligt mer än så. Att enbart angripa en liten del av problemet kommer aldrig att kunna vända den negativa spiralen.

Isak Trygg Kupersmidt

Läs också

( 2 st )

Läs mer om dessa ämnen

BostadIntegrationLedareMigrationSocialtjänstskola och utbildning
Relaterat