Tisdagskvällens statsmiddag hos den spanske kungen skulle vara statsminister Magdalena Anderssons informella start i Natokretsen inför onsdagens toppmöte i Madrid. Men så blev det inte. Sverige och Finlands välkomnande i Nato försenas just nu av Turkiet, till övriga inblandades stora frustration. Flera debattörer och experter har sagt att ett trilskande Turkiet inte borde förvåna någon, när Erdogan likt en förhandling i en basar vill få ut det mesta vid varje affär.
Historien visar att Erdogan tagit tillfällena i akt, och i en situation när hans styre pressas hårt av en skenande inflation så behöver man ta till klassiska kort som den ”yttre fienden”. Som en del i den affärsförhandlingen träffades president Erdogan, statsminister Andresson, president Niinistö och Natos generalsekreterare Stoltenberg under tisdagen, ett möte som vid denna sidas pressläggning inte var klart.
Turkiets agerande går emot med de tysta besked som landet gav fram till mitten av maj. När man bakgrundssamtalar med svenska och finländska diplomater, med insyn i vad som sades innan Erdogan gick ut med sitt motstånd, så märks frustrationen. Turkiet skickade en och samma signal på alla nivåer. Grönt ljus. Positivt. Turkiet vill se Sverige och Finland som medlemmar.
Det här var budskapet som Erdogan hade i telefonsamtal med president Niinistö. Samma saker förmedlades i utrikesministerkretsen. Inget annat hördes via ambassaderna i Turkiet, eller från Turkiets sändebud i Helsingfors och Stockholm.
Hade Erdogan och Turkiet sagt vad de hade problem med i förväg så hade Sverige och Finland inte lämnat in sin Natoansökan när man nu gjorde det.
Så frågan är vad som ligger bakom Erdogans omsvängning, var det en kallhamrad förhandlingsstrategi att ljuga för att kunna pressa ut mer i förhandlingarna när det sker inför öppen ridå eller ändrades uppfattningen längs vägen? Och i sådana fall, varför?
Vad Turkiet egentligen är ute efter spekuleras det i, men Erdogan har höjt tonläget mot andra länder också - som Grekland. Det finns en dimension av inrikes utrikespolitik i Turkiets agerande, vilket gör förutsägelser svåra. Det kan komma att gå fort, kanske har en positiv nyhetsflash redan gått ut när du läser det här i papperstidningen? Samtidigt kan det dröja till först efter att Turkiet gått till val nästa år. Men riktningen är obeveklig och stödet från andra länder är mycket starkt. Sverige och Finland kommer att gå med i Nato, tillsammans. Erdogans Natosopp varar inte för evigt.
De deklarationer om stöd från en rad länder; som USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Norge och Danmark gör Sverige och Finland till säkrare länder än före inlämnandet av Natoansökan. I väntan på att förhandlingarna i basaren ger resultat så behöver Sverige fortsätta lägga fokus på en upprustning av det civila och militära försvaret.
Vi behöver också diskutera mer om vilken typ av Natomedlem ska vi bli, och hur ska vi anpassa vårt försvar för att göra hela regionen mer säker. Natomedlemskapet är ett paradigmskifte för vårt försvarspolitiska tänkande när helheten blir större? Ska vi ha en svenskledd brigad i Baltikum? Ett svenskt Nato-marincentrum i Karlskrona? En gemensam svensk-norsk-finsk division på Nordkalotten, med en multinationell armékårstab i Boden under ledning av en finländsk general?