Bilden av den svenska sjukvården är delad. Å ena sidan är kvaliteten hög: jämfört med andra utvecklade länder är exempelvis dödligheten i cancer och utskrivningen av antibiotika låg. Å andra sidan präglas svensk sjukvård av bristande tillgänglighet. Sedan 2014 har antalet patienter som väntat mer än 90 dagar på behandling fördubblats, enligt Sveriges Kommuner och Landsting.
Sedan några år tillbaka är dock offentligfinansierad sjukvård bara några knapptryck bort, tack vare framväxten av vårdappar som KRY, Min Doktor och Doktor.se. Vårdapparna för med sig en rad fördelar: förutom att öka tillgängligheten minskar de tidsåtgången och smittorisken som ett besök på en vårdcentral medför.
Trots de fördelar som digital vård erbjuder har nätläkarna mött hård kritik. Bland annat anklagas de för att dränera resurser från andra delar av vården, skriva ut onödiga mängder antibiotika och för att deras kundkrets främst består av välbeställda storstadsbor.
Grundproblemet är alltså inte tekniken i sig, utan att de digitala vårdgivarna utmanar sjukvårdens etablerade strukturer. Framför allt är det landstingens ersättningsmodeller som inte har anpassats i takt med vårdapparnas tillväxt. Det förklarar varför landstingens kostnader för digital vård har ökat trots att ersättningen till nätläkarna per besök har sänkts i flera omgångar.
Björn Ekman, docent i hälsoekonomi vid Lunds universitet, uppskattar att en ökad andel digitala vårdbesök skulle kunna spara landstingen mellan en och tio miljarder kronor per år. Med ökad digital vårdgivning finns alltså en enorm potential att göra svensk sjukvård mer tillgänglig och mer kostnadseffektiv än i dag.
För att den potentialen ska uppnås behövs det framför allt nya “grindvaktsfunktioner” för att förhindra att sjukvårdskostnaderna skenar. Att erbjuda avgiftsfri primärvård, som Landstinget Sörmland som enda landsting i Sverige gör, kommer troligen att vara ekonomiskt ohållbart i framtiden. Att använda urvalsfrågor för att sålla bort patienter som bör vända sig till andra delar av vården, vilket Min Doktor gör, borde uppmuntras. Framöver borde det också vara möjligt att lista sig hos nätläkare på samma sätt som hos fysiska vårdcentraler, för att öka digitala vårdgivares incitament att erbjuda sammanhängande vård.
Det är inte främst vårdapparna som behöver förändras, snarare det system som de verkar i. Ersättning och ansvarsfördelning mellan digitala aktörer, vårdcentraler och landstingen måste anpassas för att möta patienternas efterfrågan och underlätta innovation. Redan i dag kan smarta telefoner tillsammans med ny bärbar teknik dela medicinsk data över distans. Kanske kommer en resa till vårdcentralen i framtiden att vara lika otidsenlig som ett besök på ett postkontor är idag?
Emanuel Örtengren