Ledare: Hylén: Välfärden gröps ur av alla skrytprojekt

De flesta politiker brukar inleda kritiska inlägg med att först understryka sin kärlek till Sverige. För att konstatera något kritiskt krävs först ett tillägg om vårt lands fantastiskhet. Det är en onödig ursäkt och går alltför ofta obemärkt förbi för den gemene lyssnaren. Vi är många som älskar Sverige som land. Välfärden, de vackra landskapen, fika och lagom-tänket. Ja, det som är typiskt svenskt är kanske just att det är lagom. Vi ska vara lagom, agera och leva lagom, men vår offentliga välfärd borde vara allt annat än lagom.

Svenskar hyser internationellt skyhög tillit till samhället och våra medmänniskor. Svenskar litar på att skattepengarna hanteras bättre i statens goda hand, än i sin egen. Det höga förtroendet uppstår däremot inte ur tomma intet. Tilliten uppstår när servicen möter förväntningarna. Det är egentligen ganska enkelt. Om du betalar mer än hälften av din månadsinkomst för att få en viss service bör den servicen vara mer än lagom.

I ett land med världens högsta marginalskatter bör vi ha råd till det mesta, men samtidigt ropar sjukvården, skolan och försvaret efter mer pengar. I veckans senaste partiledardebatter lät det ofta från de rödgrönas håll som att pengarna inte finns om vi inte höjer skatten ännu en gång. Det är en absurd och vilseledande tankegång i vänsterideologiskt manér. Hur kan ett land med världens högsta skatter behöva höja skatten ytterligare för att ”fixa” välfärden? Det är alltför få som vill tänka nytt och vågar omprioritera i statsfinanserna.

Skatteslöseriet har för länge sedan passerat anständighetens gränser. Oansvariga politiker tar plånboken från hårt arbetande medborgare och lägger pengarna på skrytprojekt i miljardklassen. Politiker vill gärna visa vad de producerat, exempelvis planeras Örebros framtida skrytbygge ”Kulturkvarteret” beräknas kosta minst en halv miljard kronor. Kommunens årliga budget ligger kring 8 miljarder kronor, varav 1 miljard finansieras via statligt utjämningsstöd. Örebro är ett typexempel på välfärdsproblemets huvudkärna. Kommuner som inte kan gå runt med egna skattemedel får bidrag från andra kommuner, samtidigt som en inte oansenlig del läggs på projekt som få väljare efterfrågar i jämförelse med andra brännande områden.

Ja, skrytprojekt kan vara roligt, men det är få väljare som ser det som en rimlig prioritering när andra välfärdsområden skriker efter hjälp. Sverige är ett rikt land med extremt höga skatter, men det betyder inte att vi är fria från ekonomins grundläggande regler. Politik handlar om att prioritera det viktigaste. Om väljare ska fortsätta hysa stor tillit till samhället krävs en radikal omprioritering i statsfinanserna där servicen möter förväntningarna. Det är det minsta vi som skattebetalare kan begära.