I regeringsförklaringen dukade statsminister Stefan Löfven (S) upp ett smörgåsbord av löften och reformer. Ett stort antal av dessa har sin grund i överenskommelsen med Centerpartiet och Liberalerna. Andra är sprungna ur Socialdemokraternas eller Miljöpartiets löften. Delar av det som ställs fram på bordet framstår därför närmast som motsatser till varandra. I skogsbruket exempelvis ska både brukande och bevarande prioriteras och arbetsmarknaden ska få ökad flexibilitet och större trygghet samtidigt...
Av uppgörelsen med C och L följer att S+MP-regeringen ska säkerställa att vi får ett minskande skattetryck, utöver de sänkningar som Moderaternas och Kristdemokraternas budget redan har fått på plats. Löftet till de liberala partierna är också att det utöver grön skatteväxling och minskade bördor för företagen, även ska bli borttagen värnskatt och sänkta marginalskatter under de närmaste åren.
Löfvens andra mandatperiod som statsminister kommer att vara skakig, precis som den första. Pressen att leva upp till de reformlöften som har getts till C och L kommer att vara hård. Minns att varje budgetmotion måste bekräftas av dessa partier.
Upprustningen av försvarsmakt och samhälleligt totalförsvar kan inte tummas på, inte heller åtgärderna för att stärka polis och rättsstat och kraftigt bekämpa såväl organiserad brottslighet som vardagskriminalitet. Utrymmet för andra kostnadskrävande reformer är därmed mycket begränsat. Ska den omfattande önskelista som Löfven presenterade i riksdagen kunna genomföras, då lär både sparsamhet och rejäla kostnadsminskningar krävas på andra utgiftsområden.
Ministeruppställningen bjöd inte på några större skrällar. Stefan Löfven valde dock att utmana riksdagen i ett fall. Den sparkade tidigare inrikesministern Anders Ygeman (S) blir nu energi- och digitaliseringsminister. Han var en av de två ministrar som fick gå i samband med den så kallade Transportstyrelseskandalen, ett omfattande säkerhetsfiasko i IT-hanteringen av skyddsvärda registeruppgifter. Ygeman och dåvarande infrastrukturminister Anna Johansson (S) bar det största ansvaret för detta i den tidigare S+MP-regeringen.
Utnämningen av Ygeman är en politisk provokation från Socialdemokraternas sida. Transportstyrelsens ledning hade medvetet brutit mot sina säkerhetsföreskrifter medan ansvariga departement tittade åt annat håll. När allt uppdagades fick generaldirektören sparken och ministrarna Ygeman och Johansson hann avgå innan riksdagen kunde rösta om misstroende. Än i dag är det oklart exakt hur pass illa allt hanterades på regeringsnivå och mycket information som kom till statsministern. Både Ygeman och Johansson fick stenhård kritik i Konstitutionsutskottets granskning.
Signalen från statsministern är att allt nu är glömt. När upphör ett misstroende? Att partiet har glömt och förlåtit såväl inkompetens som skandal må så vara, men har riksdagen också gjort det?