I juli förra året kom mardrömsbeskedet: Efter 14 år i Sverige skulle Merita Muric och hennes föräldrar utvisas till Montenegro.
SN har berättat om familjen vid flera tillfällen. Mamman befinner sig i ett apatiskt tillstånd och pappan lider av svåra hjärtproblem.
Dottern Merita, 27, som bott mer än halva sitt liv i Sverige hade börjat utbilda sig till undersköterska på Campus Nyköping när utvisningen verkställdes.
– Jag ville absolut komma tillbaka till Sverige. Jag har bott här i 13 år så det blev en chock för mig när vi skulle utvisas.
Samtidigt som hon har vårdat båda sina sjuka föräldrar i Montenegro har hon inte släppt sin pågående utbildning i Sverige och genomfört delar av den på distans.
– Det har varit svårt hela tiden, men jag har verkligen kämpat, säger Merita.
Hon har hela tiden varit fast besluten att genomföra utbildningen, men på grund av utreseförbud kunde hon resa till Sverige och Nyköping först tidigare i år.
När SN träffar Merita och familjens juridiska ombud Kjell Wiklund tre månader senare är den sista tentan avklarad. Nu är hon utbildad undersköterska.
– Det känns speciellt, jag kan inte beskriva det. Det var min största önskan att bli klar med utbildningen, säger Merita.
– Det är en lång resa som du har gjort och det är helt otroligt att du har klarat det här och orkat med situationen, fyller Kjell Wiklund i.
Studierna var bara ett delmål för Merita som vill stanna kvar i Sverige, som hon betraktar som sitt hemland. Med en utbildning och tre praktikperionder i bagaget hoppas hon nu kunna hitta ett jobb, och så småningom få ett permanent uppehållstillstånd.
Hon känner optimism inför framtiden, i en bransch där det råder stor brist på arbetskraft.
Redan i dag måste Merita åka tillbaka till Montenegro eftersom hon bara får stanna tre månader i Sverige i nuläget. Efter tre månader får hon sedan komma tillbaka, då hoppas hon att få stanna här betydligt längre.
Vad har du för framtidsdrömmar?
– Att jobba och stanna här i Nyköping, det är mitt mål. Jag har sökt några jobb så får vi se vad som händer, i första hand vill jag jobba inom landstinget i Sörmland.
– Sedan kan jag tänka mig att fortsätta utbilda mig, kanske till socionom eller sjuksköterska. Men först ska jag jobba.