Trots 23 års medlemskap tar partierna inte EU på allvar. Några av de viktigaste frågorna för den kommande mandatperioden försvinner i valrörelsen och partierna vet inte vad de själva tycker. Det gör ansvarsutkrävande omöjligt och EU mindre demokratiskt.
Det är mindre än ett år till nästa val till EU-parlamentet. Men nästa val till EU är redan i höst. Riksdagsvalet avgör vilken regering som kan väljas, och därmed vilka som kommer att representera Sverige i Europeiska rådet. De partier som ingår i nästa regering kommer att vara Sveriges röst i de EU-beslut som sedan blir svensk lag, inom så gott som alla politiska områden.
I EU avgörs många av de viktigaste frågorna för europeisk, svensk och lokal politik. Rådet kommer att fatta beslut om storleken på EU:s budget, om en gemensam europeisk migrationspolitik, gränsöverskridande brottsbekämpning, utformningen av regionalstöd, utsläpp av läkemedel i miljön och samordning av konkurrensmyndigheterna – bland mycket annat.
Det är inte bara abstrakta frågor för byråkrater i Bryssel, utan lika viktigt som riksdagens eller kommunfullmäktiges beslut. Vad regeringen bestämmer i EU får direkta effekter på polisens arbete i Nyköping, på den sörmländska landsbygdens ekonomi, på villkoren för företag i Gnesta, och mycket annat.
Men trots EU-medlemskap sedan 1995 tar de svenska partierna fortfarande inte unionen på allvar. Centrum för Europaforskning vid Lunds universitet har på en ny hemsida samlat 52 politiska förslag som nästa regering kommer att fatta beslut om efter riksdagsvalet, och vad de svenska partierna skrivit om frågorna på sina webbplatser.
Inte i ett enda av de 52 förslagen har samtliga partier uttryckt en åsikt. För hälften av besluten som ska fattas har inget parti en åsikt, och den andra hälften av frågorna har bara enstaka partier vaga åsikter. I sammanställningen har de bara hittat tre frågor som något parti har en tydlig åsikt om.
Det här är ett grovt underbetyg till samtliga svenska partier. Sämst av alla är Sverigedemokraterna, som inte har en enda åsikt i någon av undersökta frågorna. Men inget parti lyckas redogöra för vad de faktiskt vill göra om de får chansen att regera. Partierna säljer grisen i säcken.
Bristen på information innebär inte bara att väljare köper grisen i säcken – den riskerar också att bidra till upplevelsen av EU som odemokratiskt. När partierna inte säger vad de vill göra i EU får de lättare att ducka från ansvar för slutprodukten. När väljarna inte vet vad de röstar på får de lättare att bli besvikna på lagarna som kommer. Resultatet blir att ingen tar ansvar och alla skyller på Bryssel.
För populisterna i V och SD som vill lämna EU är det kanske en hållbar väg. Men alla andra partier borde ta ansvar för att vårda medlemskapet, utveckla EU:s politik och stå för sina åsikter.
Isak Trygg Kupersmidt