I tidernas begynnelse styrdes Sveriges enväldigt av de stora Socialdemokraterna. Val efter val bildade de regering och någon enstaka gång bildade de till och med egen majoritetsregering. En gång lyckades borgerligheten bryta styret och bilda Regeringen Fälldin I. Det var så hemskt att det kändes som en statskupp men lyckligtvis dröjde det inte alltför många år innan ordningen var återställd, om än med ett smärre avbrott på 1990-talets början.
Sedan, i början av 2000-talet, bestämde sig fyra partiledare att bada badtunna ihop. Just badtunnan skulle sedermera visa sig vara en myt men oavsett vad så bildades Alliansen år 2004 hemma hos dåvarande Centerledaren Maud Olofsson. 2006 tog man makten och styrde Sverige mer eller mindre framgångsrikt i åtta år. Det är lätt att glömma framgångarna efter en mandatperiod som har kantats av tjafs, förvisso från alla partier, där de fyra partierna verkar streta åt olika håll istället för att förenas i likheten.
Alliansen bildades inte för att de fyra borgerliga partierna var osedvanligt bra kompisar. Tvärtom var det långa diskussioner med hårda uppgörelser där var och en fick ge upp något för att få igenom någonting annat. Där liberaler fick finna sig att kompromissa med konservativa. Syftet med Alliansen var också något högre. Det var att bryta det socialdemokratiska styret och visa Sverige att det fanns ett alternativ även om inget parti var större än Socialdemokraterna. Det är viktigt att komma ihåg när ingen regeringsbildning ter sig självklar och när man är oense. Alliansen bildades för att sätta stopp för sossestyre. Det borde vara lika självklart idag även om S krymper och deras maktövertag minskar. Att blocköverskridande samarbete kan bygga på att Socialdemokraterna agerar stödparti, i stället för att alla ska cirkulera kring dem och förintas liksom Miljöpartiet har gjort. Eller som Annie Lööf uttryckte det när hon kommenterade Socialdemokraternas invit till Centerpartiet: "Det är inget nytt att deras mål är att sitta kvar vid makten. De vill härska och söndra, splittra alliansen, för att på det sättet fortsätta att vara solen som allt snurrar kring". Svensk politik består inte längre av ett parti som allting ska kretsa kring.
För den som inte minns Alliansens prime time 2006–2010 är det lätt att förkasta Alliansen. Ungliberaler som inte tycker att partiet Liberalerna har något existensberättigande för att de är så små, ungmoderater som tycker att Ulf kan ta makten själv. Det är lätt att glömma bort att Moderaterna innan Alliansens bildande nästan var uträknade, där Folkpartiet var uppe och nosade på deras nivåer liksom Centerpartiet var under Anna Kinberg Batras kris. Sosserier och maktfullkomlighet stoppas bäst tillsammans. Det måste vart och ett av Allianspartierna försöka hålla fast vid innan man får för sig att släppa taget för en annan regeringskonstellation. Annars är man tillbaka på en ruta där allting återigen kretsar kring socialdemokratin, och det var just därför Alliansen bildades.
Elin Larsson