Kommunfullmäktige i Oxelösund vägrade nyligen att acceptera revisionens skarpa kritik mot kommunstyrelsens hantering av renoveringar och avtal för restaurang Läget under förra året. Vid fullmäktige förrförra veckan röstades därför en av de tre anmärkningarna från revisorerna bort av de rödgröna ledamöterna i kommunfullmäktige (SN 17/5). Välgrundad kritik sopades under mattan.
Kommunens lekmannarevision består av erfarna politiker från såväl opposition som majoritet. Den här mandatperioden leds verksamheten av före detta oppositionsrådet Agneta Rönn (M). Revisionens uppdrag är att granska de folkvalda och peka på sådant som dessa behöver hantera på ett bättre sätt. Skarpa anmärkningar är mycket sällsynta, men det är mer vanligt med viss kritik mot hur styrelser och nämnder hanterar sitt uppdrag. Det är oftast konstruktivt och noga avvägt, inte minst när samtliga revisorer av olika politisk kulör är överens. När det då går så långt som till enighet om skarpa anmärkningar är det skäl att lyssna extra noga. Att majoriteten i stället valde att försöka sudda ut kritiken mot hanteringen av restaurang Läget är illavarslande.
Ansvarskännande politiker – inte minst kommunstyrelseordföranden Catharina Fredriksson (S) – borde i stället lyssna och lära. Förslaget från fullmäktiges presidium, med Majvor Lundberg (S) i spetsen, var just att acceptera den hårda kritiken. En kommun ska föregå med gott exempel, inte minst när det gäller att leva upp till egna krav och regler. Där fanns utan tvivel goda ambitioner med förändringarna i gästhamnen, men det blev till snabba ryck och dålig koll.
Revisorerna skriver att: ”Vi är kritiska till att kommunstyrelsen inte agerat mer kraftfullt för att ta tillvara kommunens intressen i fastighetsfrågor. Vi har iakttagit att muntliga avtal förekommer, vilket åsamkat kommunen ekonomisk skada.” I samband med att fastigheten skulle anpassas till behoven för den nya restaurangen gick fort före rätt. Revisionen hävdar att kommunen har betalat för mer för ombyggnaden än vad den borde ha gjort enligt avtalet med hyresgästen. Hanteringen, påpekar revisionen, ”strider mot kommunallagens likabehandlingsprincip och konstaterar att individuellt stöd bara får lämnas till näringsidkare om det finns synnerliga skäl.” Det är ord och inga visor.
Det är klart att turerna i frågan har kostat på för kommunen, inte bara ekonomiskt. Fadäserna har även skadat förtroendet för att kommunen faktiskt har koll på vad den gör. Fullmäktiges vägran att acceptera detta må vara lojalt mot de egna partikamraterna, men inte mot Oxelösundsborna. Revisorernas anmärkningar borde i stället ha resulterat i ett mer ödmjukt agerande, ett erkännande av fel och brister och, naturligtvis, en långsiktig plan för hur den här typen av fadäser ska undvikas i framtiden. Oavsett vilka som då styr.