Tomma hot leder ingenvart. Den som drar en linje i sanden som inte får överskridas, den måste vara redo att sätta hotet i verket. Det senaste beskedet från Centerpartiet innebär att det kan bli en regeringskris i höst. Även om risken är mindre jämfört med om Alliansen skulle lägga en helt gemensam budget.
C vill samla Allianspartierna kring ett alternativ till budgetramarna. Regeringens skattehöjningar riktade mot jobb och företag ska nollas, genom att kostnadssänkningar sker på motsvarande utgiftsområde. Detta kräver att Sverigedemokraterna tycker att Alliansens syn på ramarna är bättre för Sverige än regeringens förslag.
Per Åsling, (C), ordförande i riksdagens skatteutskott, gör markeringen i tidningen Dagens Industri (22/3). Det är en skarp varning riktad mot regeringens aviserade skattehöjningar – och en olivkvist till de hårt prövade Allianskollegorna inom Moderaterna. Åslings utspel är närmast en present till Moderatledaren Anna Kinberg Batra inför hennes partis Sverigedagar. Moderaternas hastiga januariutspel söndrade Alliansen och har därefter sargat Moderatledarens väljarkår – nu visar Centerpartiet på en möjlig väg tillbaka till samsyn.
Att riksdagen sätter ramarna åt regeringen har hänt förut. Regeringen Reinfeldts första skarpa nederlag 2010 kom när de rödgröna och SD valde att stryka ned resurserna för regeringskansliet. Det var att tänja på den etablerade processen, men inte omöjligt. Regeringen Reinfeldt accepterade och regerade vidare. Samma reaktion följde när S, MP, V och SD gick ännu längre och bröt ut en enskild skattefråga några år senare och stoppade höjningen av brytpunkten för statlig skatt. Då var det Centerpartiet som ansåg att detta var ett brott mot budgetpraxis, men förra statsministern Göran Persson (S), exempelvis, såg det som rimligt.
Centern intar nu en position som är svårkommunicerad – att säga nej till en gemensam höstbudget från Alliansen men ja till gemensamma reservationer för budgetramarna – men den är möjlig.
Genom att inte släppa igenom en budget ograverad väljer C tydligt sida. För ett parti som med skärpa markerat mot höjda skatter på jobb och företagande finns en gräns där handling måste sättas bakom orden. Den gränsen verkar nu vara nådd. Hotet från höjd entreprenörsskatt, en kilometerskatt mot landsbygden och höjda marginalskatter för alla som även tvingas betala statlig inkomstskatt med mera, kan inte blundas för. Centerpartiet lagar efter läge.
Regeringen kan undvika detta genom att inte ta med de kritiserade förslagen i höstbudgeten, men i annat fall är C nu villigt att försöka stoppa skattehöjningarna. Det kräver i sin tur voteringsstöd från SD, men öppnar inga dörrar för samtal. Precis som de rödgröna agerade under förra mandatperioden.
Det är svårt för en regering att inte äga hela makten över sin budget. Men i minoritet finns inga garantier längre, ingen Decemberöverenskommelse. En dylik regering måste välja sina strider eller förlora ofta.