Det var sorgligt talande att se helgens partiledardebatt, och hur många av de olika frågorna som numera kan inledas med att Jimmie Åkesson (SD) får tala om invandring. Hur mycket mer detta ämne engagerar i dag än många andra frågor som vi pratar om som ”politiska”. Även i opinionsmätningar syns frågans dominans.
Allt det här riskerar så klart att gå hand i hand med fortsatta framgångar för Sverigedemokraterna. Detta är problematiskt då SD i grunden är ett tämligen oseriöst och inkompetent parti med få lösningar.
Det finns ett akut behov för de etablerade partierna att tala om integrationen och de massiva problem vi står inför om vi inte kommer till rätta med den.
Att stänga gränser är en sak. I princip alla partier backar upp den omställning som innebar en striktare tolkning av asyllagen. När det kommer till själva mottagandet har stora delar av förflyttningen redan skett. Frågan nu handlar i stället om hur vi håller ihop samhället för dem som redan är här, både vad gäller lag och ordning, och kanske framförallt den tudelade arbetsmarknaden. Den officiella statistiken visar nu på en arbetslöshet på fyra procent för inrikes födda och 15 procent för utrikes födda. Det är en förskräckligt stor skillnad och den måste hanteras, snabbt.
Det lutheranska idealet om arbete sitter djupt i den svenska kulturen; så många som möjligt ska jobba, alla ska göra sin plikt och göra rätt för sig. Både företag och enskilda medborgare. Det här idealet måste spela en stark roll även i integrationspolitiken, budskapet måste vara hårdare och tydligare: välkommen hit, det här är Sverige. Här jobbar vi.
Alliansen lyckades bryta ett långvarigt socialdemokratiskt styre på 2000-talet genom att betona arbetslinjen. Det kunde man göra för att S haft stora problem med att hantera frågan om jobb kontra bidrag. Vid flera tillfällen har S-regeringar låtit bidragen bli för stora och förväntningarna för låga. Detta är problemet även nu.
Den rödgröna regeringen tycks inte förstå vikten av att införa en hård arbetslinje som en central del av integrationspolitiken. Tak på hur mycket bidrag man maximalt ska kunna ta ut, skapa en större marknad med enkla jobb, införa hårdare krav på egenförsörjning och bemöta diskriminering på arbetsmarknaden. Frågan går inte bara att utbilda bort. Detta tycks vara ett svårare ämne för Socialdemokraterna än att bara stänga gränsen.
Är man konkret och fast i sin övertygelse i frågan blir man även mer immun mot slängig kritik. Är arbete och självförsörjning det viktiga finns det ingen anledning att inte angripa även diskriminering och ingen anledning att inte stå upp för arbetskraftsinvandring. Integrationen är för viktig för att kapas av populister och rasister.
Hanna Marie Björklund