Gratis är gott, men sällan utan en bitter eftersmak. Förr eller senare är det dags att betala tillbaka för de där ”fria” luncherna, och när det betalning sker i efterhand inkluderas en saftig ränta. Privatekonomins principer kan appliceras på fler områden än hyggligt vardagsförnuft. Trots det tycks devisen om att inget är gratis ha fallit mellan stolarna på väg mot maktens korridorer.
Under de senaste åren har utländska investeringar – infrastrukturprojekt – kommit i hetluften. Uthyrningen av Slite hamn är ett exempel som satte igång den säkerhetspolitiska diskussionen på allvar. Slutligen fick infrastrukturens utbyggnad ta ett steg tillbaka till förmån för säkerhetspolitikens intressen. En ryskhyrd hamn på Östersjöns militärstrategiska hotspot skapade inga muntra miner på Försvarsdepartementet.
Det är dock inget nytt att olika intressen går stick i stäv med varandra. Nyligen var Kina på gång att bygga en hamn med tillhörande byggnader i bohuslänska Lysekil. Ett infrastrukturprojekt som heter duga mätt i både tillväxt och engagemang. En investering i miljardklassen är varje kommunpolitikers våta dröm, men ibland är det för bra för att vara sant. Notan skickas troligen inte till Lysekilsborna, utan till Sverige som helhet. Ingenting är gratis och förr eller senare kommer Kina att vilja ha valuta för pengarna.
Utländska investeringar är inte dåligt per se, men erbjudanden som ter sig ”too good to be true” är precis vad de är. Särskilt när de kommer från diktaturer med tydliga agendor om utvidgad makt i omvärlden. Kinas expansiva politik visar sig som mest i Afrika där kinesiska byggen finns lite varstans. En kontinent som skriker efter investeringar och tillväxt kommer knappast tacka nej till sådana möjligheter. Europa är däremot inte i den sitsen.
Den bittra eftersmaken kommer vara vårt förlorade oberoende på flera politiska plan. Vilka gentjänster kommer Kina kräva av Sverige i framtiden? Det är inte osannolikt att vi tvingas tumma på både en och annan demokratisk princip för att möta Kinas krav. Oberoendet är tudelat både vad gäller det politiska svängrummet och den säkerhetspolitiska aspekten. Ur totalförsvarssynpunkt är hamnar och vägnät avgörande för att hålla landet i rullning. I en krissituation desto mer betydelsefullt att en hamn hålls öppen för import av varor. Ponera att de utländska relationerna gnisslar och ett av motpartens maktmedel är att stänga hamnen. Notan betalas i efterhand.
Lokal- som rikspolitiker vet mycket väl om riskerna i gratisprojekten, samtidigt som de kortsiktiga vinsterna lockar. Under valår är det inte sexigt att prata risk när vissa kan prata investering i miljardklassen. Kortsiktiga vinster går oturligt nog före rim och reson. Konsekvenserna serveras inte förrän de nuvarande politikernas karriärer är över. Det tycks återkommande nog vara någon annan som betalar.
Linnea Hylén