I dag är det ett år sedan terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm. En ensam förövare står inför rätta och ett demokratiskt samhälle söker efter möjligheter att göra våra liv säkrare utan att allvarligt begränsa våra friheter.
Efter den inledande tidens jakt på förövare, sökande efter förklaringar och riskfaktorer har mycket återgått till det vardagligt normala. Det är i sig en bra sak, terrorn ska inte ha makten att vända samhället på ända. Däremot är vi alla garanterat mer vaksamma i dag, på riskmoment och på misstänkta rörelser, något som bryter mönster. Särskilt i trånga, tättbefolkade miljöer.
I kampen mot framtida dåd har de folkvalda kunnat nå en hyfsad samsyn om mycket. Kampen mot radikalisering, mot våldsam extremism förenar alla som vill värna ett demokratiskt och öppet samhälle. Det sistnämnda kan låta som en plattityd, men det är kärnan i det som inte minst islamistiska terrorister verkligen hatar; individuell frihet till liv och livsval, frihet för var och en, oberoende av kön, till utbildning, umgänge och arbete.
Precis som Isak Trygg Kupersmidt skrev i gårdagens ledare (6/4) har vi ett stort antal utmaningar att möta, för att dessa friheter ska spräcka de miljöer där utanförskap och ibland även parallellsamhällen riskerar att göda våldsam extremism såväl som klankultur och könsförtryck. Det västerländska, demokratiska samhällets tyngd och styrka utgår från varje medborgares möjligheter att påverka sitt liv i konstruktiv riktning, oberoende av ursprung, hemspråk och sociala förutsättningar.
En samhällets väktare reagerar. Bilden av polisen som springer för fullt mot platsen för det pågående dådet, har nog symboliskt fastnat hos många. I fredags släppte Myndigheten för samhällsskydd och beredskap rapporten ”Vägledning – samverkan vid pågående dödligt våld i publik miljö”. Att förbereda sig väl och bättre för det som inte får hända igen.
Nyligen lyfte Kristdemokraterna möjligheten att i en krissituation kunna beväpna Tullverkets personal, för att skydda och stoppa allvarliga samhällshot. Hur pass flexibel gränsen mellan tull och polis behöver vara i nödens stund tål att utredas närmare. Detsamma gäller utökad samverkan mellan det miltära yttre försvaret och det polisiära.
Det är inte bara den fysiska omgivningen som påverkar terrorhot. Nätet erbjuder en annan sfär, där destruktiva krafter under längre tid har haft ett försteg gentemot myndigheter, lagar och demokratiska krafter i allmänhet. I det uppkopplade finns fler dolda skrymslen och vrår än i ett utanförskapsområde.
Terroristen från Drottninggatan som nu står inför rätta, Rakhmat Akilov verkar på många sätt ha radikaliserat sig själv till massmördare, men han var inte befriad från intryck av andra, som hatpredikanter på nätet. Om vi inte kan minimera utrymmet för hatmakarna och stärka demokratiska krafter, sammanhållning och konstruktiva meningsutbyten, lär hotet från terrorn följa oss i stegen för en lång tid framöver.