År 2014 lovade Socialdemokraterna att införa en 90-dagarsgaranti. Inom 90 dagar skulle varje ung ha ett jobb, en praktikplats, ett trainejobb eller en utbildning. Fyra år senare heter det att varje ung ska vara inne i en insats som leder till arbete eller utbildning. 90-dagarsgarantin är ett stort misslyckande från Socialdemokraternas sida. Trots det fortsätter partiet att stoltsera med vad man påstår är en åtgärd för minskad arbetslöshet. Sanningen är att Sveriges arbetslöshet följer EU-index och den minskade arbetslösheten beror på högkonjunktur.
När tankesmedjan Timbro med hjälp av Isak Kupersmidt (20170906) synade 90-dagarsgarantin fann man att för att kunna uppnå målen i 90-dagarsgarantin så definierade regeringen om dessa. 90-dagarsgarantin handlar inte längre om att få ett jobb, utan att vara inne i en arbetsmarknadsåtgärd. Man fann även att det var mer sannolikt att en ungdom som blir arbetslös kommer att befinna sig i ett arbetsmarknadspolitiskt program än ha ett jobb inom 90 dagar. I stället för att få fram åtgärder som faktiskt leder till jobb har regeringen på sedvanligt socialdemokratiskt sätt format arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessa arbetsmarknadspolitiska program i all ära, men de ungdomar som är arbetslösa har mer potential och borde komma längre än så. Arbetslösa trollas inte bort bara för att regeringen skriver om tillvägagångssätten för att uppnå målen.
När årets val börjar närma sig är det viktigt att syna regeringens vallöften. I 1 maj-talen vidhöll Socialdemokraterna 90-dagarsgarantin som en av deras viktigaste åtgärder för att få unga i jobb. Allt fler unga är förvisso arbetslösa men den äran ska inte tillskrivas 90-dagarsgarantin. Att färre unga skriver in sig hos Arbetsförmedlingen beror inte på att den mirakulöst har blivit bättre på att förmedla jobb. Sanningen är snarare den att vi har en global högkonjunktur, där det generellt i såväl Sverige som Europa och USA råder den lägsta arbetslösheten sedan innan finanskrisen 2008. Ett explicit trendbrott vid regeringens tillträde går alltså inte att skåda.
I stället för att lyfta 90-dagarsgarantin som ett väl fungerande genomfört vallöfte borde regeringen erkänna att den har misslyckats. Ett sådant erkännande kommer vi dock knappast få höra före valet. Tvärtom kommer politikerna i sedvanlig ordning göra allt för att framhäva framgångar som beror på exempelvis högkonjunktur som ett resultat av den egna politiken.
Ungdomsarbetslösheten är en för viktig fråga för att trolla bort med icke fungerande garantier där man ändrar ord för att på ett ungefär försöka uppnå mål. Väljarna förtjänar att veta vad som hände med vallöftena och unga i början av sitt yrkesliv förtjänar mer än att fastna i en rundgång av socialdemokratiska arbetsmarknadsåtgärder.
Elin Larsson