Det franska folkets röst var vare sig Marine Le Pens eller den Nationella Frontens. En klar majoritet föredrog en frifräsande före detta socialist vid namn Emmanuel Macron. Den extrema nationalismen marinerad i fascism och populism – påhejad inte minst av meningsfränderna i Putins Ryssland – förlorade. Trots falska nyheter och andra försök att underminera Macron-kampanjen.
Emmanuel Macrons seger ger de traditionellt starka partierna, republikanerna och socialisterna en chans att återhämta sig från sina plågsamma valfiaskon. Macron lämnade socialisterna och kandiderade som oberoende, på en mer liberal plattform och med ett i grunden EU-positivt budskap. Ett vägvinnande recept, men här finns mycken outforskad politisk mark. Vad är möjligt att åstadkomma för den president som inte automatiskt har några partifränder i parlamentet?
Frankrike har länge underpresterat ekonomiskt och dras med strukturella bekymmer som vare sig höger eller vänster har visat sig kapabla att lösa. Kan Macron? Kanske inte. Svåra beslut kräver ett starkt parlamentariskt stöd. Detta är en huvudvärk för en annan dag.
Med historien som måttstock är det en smått kaotisk tid i det demokratiska Europa. Engagemanget för unionen och dess fyra friheter är då extra värdefullt. Med Macrons seger blir det ingen Frexit efter Brexit. Unionen får en chans att hämta andan och i stället agera utifrån lärdomarna av Storbritanniens sorti.
Vi ser i dag i många stater en traditionell europeisk socialism vrida sig i vånda utan att ha några svar på de utmaningar som dess tidigare väljare möter i vardagen. Vi ser en traditionell europeisk höger som slits mellan nynationalistisk protektionism och mer marknadsliberala värderingar och då tappar styrfart.
Nationella Fronten å sin sida, har förvisso fått en skjuts framåt genom att dess ledare Marine Le Pen tog sig till den avgörande omgången i presidentvalet. Men några slumrande massor som bara väntade på att omfamna ett mer hårdfört, mer främlingsfientligt Frankrike fanns där inte. För närvarande.
Det som är bekymmersamt är att populistiska fascistiska krafter som Le Pens står så pass starka i en tid av relativt god konjunktur. Det går bra i Tyskland och för oss här i fjärran nord. Vad händer när bistrare tider knackar på? Vilka budskap landar då lättast på väljarnas bord?
Med Macrons seger visade ändå de franska väljarna sin motståndskraft. Minst lika viktigt är att handslaget mellan Berlin och Paris därmed förblir fast. Ur svensk synvinkel är det sannolikt det främsta beskedet från den franska valkvällen. Enbart varuexporten från Södermanland till Frankrike är, enligt Stockholms handelskammare, värd 1,2 miljarder kronor. Europas demokratier står starkare i gemenskap än som enskilda delar.
På onsdag väntas ostlig vind i den franska huvudstaden. Det bör väl vara då som den djupa lättnadens suck från förbundskansler Angela Merkels Berlin når fram.