Tystnaden var talande. Manifestationen på Stora torget i Nyköping klockan 12 på måndagen – motsvarande hölls även i Trosa, Gnesta och Oxelösund – var på alla sätt en mycket värdig stund. Bland de flera hundra deltagarna fanns samhällsrepresentanter i form av polis och brandkår, folkvalda och offentliganställda liksom representanter för kristna såväl som muslimska samfund. Det var en tyst minut för samhörighet, medmänsklighet och sorg. Kön till kondoleansboken i stadshuset var ringlande lång.
Om vänliga gester och goda tankar var tillräckligt för att stoppa besinningslöst våld då hade hat och terror inte haft en chans att skada någon. Men i vardagen väntar ett antal frågor efter fredagens fruktansvärda dåd på Drottninggatan i Stockholm. Det som hittills har avslöjats om den misstänkta gärningsmannen verkar forma bilden av ett islamistiskt terrordåd, den extremism som Säpo rankar som den mest samhällsfarliga för tillfället. Samtidigt har ingen direkt koppling till en terrorgrupp som IS påvisats. Gärningsmannens drivkrafter behöver alltså inte vara de mest spikraka eller uppenbara.
[link value="http://www.sn.se/ledare/ledare-vi-ska-inte-vika-oss-infor-terrorn/" text="Läs också - Vi ska inte vika oss inför terrorn"]
Behovet av nya säkerhetsåtgärder är likväl tydligt. I helgen höll statsminister Stefan Löfven (S) tal på Socialdemokraternas partikongress. Budskapet i talet placerade honom mitt bland Allianspartierna sett till löftet att rusta och stärka samhällsskyddet. Därmed borde det finnas ett brett partipolitiskt underlag med handlingskraft.
Det fysiska skyddet i offentliga miljöer måste mer än i dag försvåra för den här typen av attacker. Specialhinder för tunga fordon kanske stoppar inte massmördare eller terrorister i sig, men vissa dåd blir svårare att utföra. Risken för lastbilskapningar behöver också motverkas.
Den misstänkte gärningsmannen uppehöll sig illegalt i landet. Hanteringen av individer som efter myndighetsbeslut måste lämna landet behöver ses över. Regeringen har sedan tidigare lovat att fler av de beslutade avvisningarna ska genomföras, men den har gjort alldeles för lite för att göra detta möjligt. Processerna måste bli bättre i varje led, med tydligt stöd i lag och rätt. Vi måste vara nyanserade nog att se skillnad på fall och fall. Ärenden med tydligt humanitära förtecken – som unga afghanska hazarer – kan inte rakt av likställas med fall där säkerhetspolisen ser en potentiell samhällsrisk. Vi behöver som helhet vässa våra antiterrorlagar, ta lärdom av vad som har fungerat och lett till fällande domar i våra grannländer, inte minst i Norge.
Det öppna samhället har inte råd med polisbrist. Om polisen ska lägga ännu mer tid på utvisningar, då måste det avsättas resurser för detta. Det är föga vunnet om polisarbetet på andra centrala samhällsområden undermineras. Som helhet behöver våra myndigheter, lagar och regler samverka bättre och mer för att motverka skuggsamhällen, de miljöer där ingen vet hur du lever eller vem du är, gömställen där lagen varken kan se människor eller pengar i rörelse.