Det pågår en upprörd och samtidigt nyttig debatt om grundskolan i Nyköping. De senaste dagarnas SN-artiklar om högstadiets roll och uppdrag bygger på tisdagens fullmäktigedebatt och på tidigare beslut i kommunstyrelsen om potentiellt nya friskolor. Tonläget är högt, tårna ömma – det märks att vi närmar oss ett valår.
Men det gäller att inte tappa fokus på grundproblemet: högre kvalitet i alla led. Den svenska skolan har ett kompensatoriskt uppdrag, där integrationen ingår. Skolan ska stärka kunskaper och kompetenser på ett sätt som ger varje elev möjlighet att göra det bästa av sitt vuxenliv. Även den som har särskilda svårigheter eller svagheter.
Skoltiden är förvisso även en social träning i att lära sig hantera jämnåriga som man har inget eller föga gemensamt med. Men det är inte huvudmålet.
Integration, möten och dialoger mellan olikheter, tjänar ett gott syfte och skolan kan göra skillnad. När partierna i Nyköpings kommun kom överens om den framtida skolstrukturen för sju-åtta år sedan rådde en stor enighet om den så kallade Nyköpingsmodellen; valet att plocka bort fyra kommunala högstadier och ersätta dem med en jätteskola. Det var delvis av integrationsskäl, men huvudanledningen var att skolresultaten i Nyköping var alldeles för svaga sett till riksgenomsnittet.
Det finns gott hopp om att den här modellen ska kunna leda till kort- och långsiktigt positiva effekter för eleverna, såväl kunskaps- som integrationsmässigt. Men än så länge finns inga färdiga fakta att peka på, bara tendenser. Det krävs en djupare analys för att säga att Nyköpingsmodellen har lyckats, trots att den både nominerats till och fått utmärkelser.
Nyköpingsmodellen byggdes däremot inte alls på idén om att stoppa nya friskolor för integrationens skull. Tyvärr har de rödgröna nu låtit det argumentet bli till slagträ mot friskoleansökningar. Detta agerande skadar bilden av kommunen - och det hotar den breda samsynen om helheten. Den som målar ut friskolor som exklusiva arenor för de privilegierades barn söker konflikt hellre än konstruktivitet. Lägg plakaten åt sidan.
Oppositionens roll är att ställa frågor om hur skolan lever upp till förväntningarna. När majoriteten påstår att arbetet är framgångsrikt är det rimligt att fråga: baserat på vad? Tendenser och goda ambitioner är svaret.
Nyköpings skolor kan bättre överlag. Allianspartierna borde här gå fram mer offensivt och ställa frågan även till de fristående aktörerna: hur vill ni bidra till bättre integration? Lyft fram de fristående krafter som ser kunskapsförmedling av hög kvalitet som nyckel även till socialt ansvarstagande.
Kunskap och bildning är värdefullt för alla. Varje barn som bryter negativa cirklar och överkommer social utsatthet är en vinst för oss alla. Här kan och bör friskolorna – i samspel med den kommunala storskolan – ta tillfället i akt att stärka hela Nyköpingsmodellen.