Vi kommer fortsätta att leva med efterspelet till terrordådet den 7 april under lång tid framöver. En av de första frågorna kommer bli hur samhället ska förhålla sig till individer som är med i extremistiska rörelser. Av naturliga skäl är Islamiska staten, IS, och andra islamistiska organisationer bland de som diskuteras mest, men även andra rörelser med uttalat våldssyfte som nazistiska organisationer faller in här.
Många kräver nu att Sverige kriminaliserar samröre med terrororganisationer. Det är i dag olagligt att finansiera terror och åka på resor med syfte att ansluta sig till exempelvis IS men inte att bara vara medlem. Vi har föreningsfrihet och denna säkrar den demokratiska rättigheten att vara med i en förening, även sådana som har uttalat antidemokratiska syften. Den här typen av luckor i lagen skapar problem när en viktig del av extremisternas arbete utförs och förbereds genom gemensamt engagemang i olika organisationer. När våldsdåd väl har utförts är det för sent att förhindra terrorister från att agera, deras radikalisering sker tidigare i olika sociala sammanhang.
[link value="http://www.sn.se/ledare/ledare-vi-ska-inte-vika-oss-infor-terrorn/" text="Ledare - Vi ska inte vika oss inför terrorn"]
Ett exempel på hur detta kan fungera fick vi när fil dr Svante Cornell på onsdagen skrev en intressant artikel i Svenska Dagbladet om extremistorganisationen Hizb ut-Tahrir som bland annat är verksam i Centralasien. Medlemmarna i denna organisation förföljs i många länder, vilket har inneburit möjligheter för dem att söka asyl i exempelvis Sverige. Anledningen till att organisationen är förbjuden i vissa länder är dock att de är radikala och vill avskaffa den sekulära staten. Man kan definitivt ifrågasätta om det var klokt att låta den typen av personer etablera sig i Sverige.
Sverige har länge haft problem att erkänna ideologins påverkan och inblandning när någon begår våldshandlingar. Man skyller gärna på individuella faktorer som psykisk sjukdom eller socioekonomiska som fattigdom. Att värderingar och ideologi faktiskt spelar roll och kan agera som motiv talar vi om mer sällan. Policyn har varit att helt ignorera radikalisering fram till den dag någon tar till våld och först då sätta in alla resurser. I vissa fall, som de uppmärksammade bidragen till extremistorganisationer, finns det till och med tecken på att staten stöttat dylika organisationer.
[link value="http://www.sn.se/ledare/ledare-forst-tystnad-sedan-atgarder/" text="Ledare - Först tyst minut, sedan dags för åtgärder"]
I svåra tider gäller det att slå vakt om våra grundläggande demokratiska värderingar. Vi ska fortsätta ha tankefrihet i Sverige och vi kan inte förbjuda människor att ha även de obehagligaste åsikter. Men det finns en ytterligare aspekt att aktivt gå med och engagera sig i en grupp och en rörelse med uttalade mål att begå terrordåd. Det måste finnas något sätt att göra denna typ av engagemang olagligt. För att samling kring extrema ideologier spelar roll.
Hanna Marie Björklund