När vi i efterhand reflekterar över hur människor historiskt har förtryckts, mördats och förföljts brukar det ofta landa i slutsatsen: vi får aldrig glömma och vi får aldrig låta det hända igen. Förvisso en viktig slutsats men ändå händer det igen, hela tiden.
Rapporterna som kom i början av april från den ryska delrepubliken Tjetjenien var förfärande. Den ryska tidningen Novaja Gazeta berättade om hur hundratals hbtq-personer på kort tid försvunnit. Det skulle förekomma en massutrensning av delrepublikens homo- bi- och transsexuella invånare.
En talesperson för ledningen tillbakavisade rapporteringen med konstaterandet att det inte finns några hbtq-personer i Tjetjenien. "Om sådana människor existerade i Tjetjenien skulle polisen inte behöva oroa sig för dem, eftersom att deras egna släktingar skulle skicka dem till en plats de aldrig skulle kunna återvända ifrån" säger Alvi Karimov till den statliga ryska nyhetsbyrån Interfax, enligt TT. Svaret är snarare en bekräftelse på statens angrepp än en dementi.
Rapporterna som kommit ut till omvärlden, dels via ryska medier, dels via personer som lyckats fly eller som har kontakter utomlands, vittnar om arresteringar och tortyr, till och med att två personer ska ha begravts levande.
Tjetjenien är inte det enda landet som förtrycker hbtq-personer. Resten av Ryssland är inte heller en trygg plats för homosexuella. Inte ens i vårt eget land går hbtq-personer trygga. Det talas mycket om homofobin i förorten där andra kulturer än svenska är starka. Detta måste tas på lika stort allvar som allt annat hedersvåld som förtrycker och till och dödar människor.
Homofobi hör dock knappast bara till andra kulturer. Många är de svenskar som fått en fristad först när de flyttat till en större stad. När hbtq-personer har samma rättigheter som heterosexuella beskrivs det av somliga som "gräddfiler".
Nyligen skrev en präst i Svenska kyrkan ett debattinlägg där han krävde sin rätt att tycka att homosexualitet borde bekämpas. Nu är inte det en åsikt utan ett agerande och lyckligtvis blev hans inlägg snabbt fördömt av kyrkan och många andra som inte ser kärlek som ett problem. Han kallade också RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter, tidigare Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) för Riksförbundet för sexuell lössläppthet. Prästen må ha blivit motsagd snabbt och tydligt men hans formuleringar kan ses i många olika sammanhang, det har förmodligen redan bildats en Facebook-grupp för att stödja honom.
Förtrycket av homo- bi- och transpersoner har många olika uttryck. Länder där människor mördas för att de älskar \"fel\" personer måste självklart stoppas av omvärlden. Men människor måste också få slippa att få sin person ifrågasatt eller till och med bli kallad en åsikt.
Kärlek är kärlek. Svårare än så är det inte.
Eva Bofride
Centerpressens Nyhetsbyrå