En av politikens favoritliknelser är den att stora projekt tar samma tid som att vända en atlantångare. Det tar förstås ofta längre tid än så, men symboliskt sett handlar det om att markera att förändringstid måste räknas in för att nå resultat.
Den svenska skolan är typexempel. I tisdags kom en internationell mätning vid namn Pirl, som visar att landets fjärdeklassare har stärkt sin läsförmåga, till de nivåer som gällde 2001. Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) och hans departement prisade skolans insatser och passade på att peka på just sina politiska prioriteringar, att resursfördelning byggd på socioekonomiska skillnader är framtiden. Den före detta utbildningsministern och partiledaren för Liberalerna, Jan Björklund, påminde om de omfattande kunskapsreformer som sjösattes under hans tid.
Skolans fokus på att lära och uppmuntra barn att läsa, en av de viktigaste och mest grundläggande uppgifterna i läraruppdraget, ger resultat. Signalen är tydlig. Alla vinner på att skolan fokuserar på kunskap; att läsa, skriva, räkna och har modet att sätta in extra stöd redan under de första skolåren.
Att debatten numera så rakt fokuserar på kunskapsbasen i skolans arbete är en följd av 2000-talets skolpolitiska tillnyktring, i stort just de budskap som Jan Björklund fick Alliansregeringen att bejaka under åtta år. Klarar inte skolan kunskapsuppdraget och undervisningsmiljön är skolans mjuka värden, sociala förmågor, kreativa lösningar och allt annat raskt mindre värda. När läsförmåga, läsförståelse och inlärningsstrategier försvagas ställs såväl eleverna som det demokratiska samhället på bräcklig grund.
Klassiska sakkunskaper grundade i källkritik behöver också få större fokus, ur ett individuellt såväl som demokrati-stärkande perspektiv. Grundmurade faktakunskaper är minst lika viktiga i dag som förr, även om det mesta finns att hitta via internet. Mycket av det vi uppfattar och tar till oss i vardagen tolkas med grund i de kunskaper vi bär med oss, det vi vet, utan att dubbelkolla via Google. Kalla det allmänbildning, kalla det folkbildning. Den som kan är svårare att lura.
Det finns fortfarande ett antal länder där eleverna är bättre på att läsa i fjärde klass än vad de svenska är. Utan ett idogt, målmedvetet arbete i skolans vardag, med grund i läroplanen, den övergripande resursfördelningen och i kraven på lärare och skolledningar, är det lätt att sjunka på nytt.
Ett bärande uppdrag är att noga säkerställa kvalitet på och kunskapskrav inom de svenska lärarutbildningarna: hellre fler underkända med höga krav än fler godkända med låga. Som universitetslektor Tünde Púskas påpekade nyligen i DN (27/11): Om rekryteringsgrunderna ska breddas till läraryrket måste kraven på gedigna kunskaper i det svenska språket vara en grundförutsättning. Den som inte behärskar språket får svårt att leverera den kunskapskvalitet som krävs. Annars är risken för nya kunskapsklyftor och en svagare skola stor.