Av alla riksdagspartier är det Miljöpartiet som minst har råd att framstå som insiktslöst om faran med islamism och hotet från islamistisk terror. Därför är kulturminister Alice Bah Kuhnkes senaste framträdande i frågan om hur samhället ska hantera återvändande IS-terrorister rent beklämmande svagt.
Ifjol fick en av MP:s ministrar, Mehmet Kaplan, avgå på grund av sin oförmåga att ta avstånd från en turkisk islamism med drag av fascism. Hans velighet försvarades hårdnackat av språkröret Gustav Fridolin. En redan svår opinionsutveckling blev etter värre.
I söndags skulle kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke redogöra i SVT:s Agenda för hur arbetet mot våldbejakande extremism och framför allt återvändande IS-terrorister fungerar och är tänkt att fungera. Det gick riktigt dåligt. Bah Kuhnke snurrade till det och lyfte exempelvis fram Umeå kommun som ett gott exempel. Det visade sig att kommunen inte ens hade haft ett fall att hantera. I efterhand ville ministern mena att hon syftade på att kommunen hade ett bra förberedelsearbete eftersom återvändare från IS trots allt är ”sällanhändelser”.
I Sverige har det handlat om ungefär 150 personer, om vi får tro terroristexperten Magnus Ranstorp. 150 potientiellt mycket farliga individer. Definitionen av sällan kan diskuteras, men inte allvaret. Den våldsbejakande islamismen utgör det största terrorhotet mot Sverige.
Regeringens verkstad framstår som mycket begränsad. Har den särskilda samordnaren mot våldsbejakande extremism haft väldigt lång semester? Eller var det bara informationen till ministern minimal?
Alla kommuner har ett ansvar i sammanhanget, men ur ett nationellt perspektiv borde regeringen ha haft egna skarpa åtgärder på plats. Allt för att minimera hotet som återvändare från terrorgruppen utgör. I stället klädde ministern insatserna i lösa konturer, vilket är mer än oroväckande.
I Agenda fick en återvändare – läs IS-terrorist – dra en snyfthistoria om hur han minsann inte använt något vapen. Tro’t den som vill. Att ansluta sig till den terrororganisationen utan att ha koll på vad IS är, gör eller syftar till, är omöjligt. Därför är det också minutiös säkerhet och stenhård kontroll som måste till för att hantera personer som lämnat IS sönderfallande kalifat för att gömma sig i Sverige. Här har Socialdemokraterna och Miljöpartiet i regeringen mycket att bevisa.
En minister får göra ett svagt framträdande, sådant händer. Det är helhetsbilden bakom Bah Kuhnkes handfallenhet som verkligen bekymrar. Har regeringen ett så begränsat intresse för problemet med så farliga individer?
I första hand är ”återvändarna” personer som automatiskt bör vara misstänkta för brott mot mänskligheten. Terrorister utgör ett direkt hot mot enskilda såväl som våra demokratiska institutioner. Avprogrammering och sociala insatser kan komma in i ett senare skede – men även då med allmänhetens säkerhet som högsta prioritet. Vi får inte vara naiva.