Valet 2018 börjar närma sig med stormsteg, opinionsmätningar visar att väljarnas viktigaste frågor är trygghet, migration och integration. Partiet Liberalerna ligger lågt i opinionen och om siffrorna ska vända behöver L komma med nya utspel som lockar nya väljare, inte samma gamla.
För Liberalerna har skolan varit den fråga som man har haft högt förtroende inom. Detta flaggskepp fick sig dock en törn när Pisa-rapporten 2013 visade att Sveriges skolresultat sjönk mest av alla OECD-länder. För dåvarande utbildningsminister Jan Björklund var det naturligtvis ett bakslag. Trots en uppgång i skolresultaten 2015 som bör tillskrivas Jan Björklund så är resultaten i skolan fortfarande sämre än när han tillträdde som utbildningsminister 2006.
Inför valet 2018 behöver Liberalerna hitta in i skolpolitikens förtroendezon igen. Trots motlutet är det ändå många som fortfarande har förtroende för Liberalernas syn på skolpolitik, men deras trumfkort måste ifrågasättas.
Det är lätt att som politiker tycka någonting om skolan och förhoppningsvis vinna visst gehör. Vinster i välfärden, förbud mot religiösa skolor, kepsförbud och mobilförbud. Listan kan göras lång på alla förbud som politiker gärna skulle vilja införa i skolan. Detta i kombination med att skolan lider av lärarbrist, yrket ses som oattraktivt och intagningspoängen på lärarutbildningarna är låga gör skolfrågan till en öppen dörr att sparka in. Men bara för att skolan är i behov av många reformer betyder inte det att man som politiker kan lägga hur många plakat-förslag som helst.
Skolan behöver bygga från grunden, med kunskaper om fakta och problemlösning och med allmänbildning. I skolan ska det vara ordning, trygghet och god kvalitet i verksamheten, oavsett vem som är utförare. I stället för att lyfta fram mer handfasta förslag på hur läraryrket ska kunna bli mer attraktivt, fokuserar Liberalerna av i dag alltför mycket på förbudstankar och extern rättning av nationella prov. Det är en rimlig tanke att mobilen ofta inte hör hemma i en lärosal, men skolan har trots allt större problem än så. I stället för att komma med reformer som skulle kunna locka fler till läraryrket föreslår Jan Björklund att de nationella proven ska rättas externt, medelst 3 000 pensionerade lärare.
Björklunds engagemang i skolfrågan är äkta. Han vill utan tvekan att det ska bli mer ordning och reda i skolan såväl som i skolpolitiken. Det gäller att visa det.
Nuvarande ministern, MP-språkröret Gustav Fridolin lovade att fixa skolan på hundra dagar, ett enormt luftslott. Jan Björklund hade, å sin sida, åtta år som minister på sig att förbättra skolan och viss ödmjukhet tål att nyttjas om Liberalerna ska vinna ökat förtroende i skolpolitiken.
Elin Larsson