På sin avslutande presskonferens som president (18/1) fick Barack Obama frågan vad han har sagt till sina barn om framtiden, utfallet av presidentvalet och det som nu väntar de närmaste fyra åren med Donald Trump i Vita huset. Obama lade ut texten om allt inte alltid går som man önskar och att ett förlorat val inte behöver vara ett allvarligt hot mot de egna värdena eller rättigheterna. Det enda som verkligen är världens undergång är världens undergång, underströk han.
Det är ingen brist på vare sig hot eller risker framöver, men inget är hugget i sten. En ny regim i Vita huset kommer även den att tvingas reagera och inte bara agera. Dåliga förslag kan därför hinna mildras och en del kanske inte ens kommer upp.
Donald Trump har byggt en egen mur att klättra över. Kostnaden för de ofta storvulna löftena från valrörelsen är gigantisk samtidigt som löftena om minskade utgifter är stora. Dessutom tillkommer ett antal vägval där hans styre behöver välja mellan det som är bäst för några av de egna ytterlighetsrösterna – som exempelvis Tea party-rörelsen – eller det amerikanska folket.
Utrikespolitiskt och säkerhetspolitiskt – vilket mer direkt påverkar oss i omvärlden – är signalerna från Trump är direkt oroväckande. Även om några tilltänkta ministrar har valt att kommunicera mer balanserade uppfattningar om USA:s relation till EU och Nato – såväl som till Ryssland och Kina.
I en uppmärksammad intervju i brittisk och tysk press drumlade den kommande presidenten in med ett lass anti-EU-argument, hot om handelskrig främst mot den tyska ekonomin – och en tes om eurozonens fall. Den där guldhissen i Trump Tower har uppenbarligen gått några varv i sällskap med brittiske extremnationalisten Nigel Farage – för att sedan fastna på mörkaste källarplanet. Ett svagare EU och vekare transatlantiskt samarbete ger sannolikt ett starkare Ryssland och ett starkare Kina, men inte nödvändigtvis ett starkare USA. Europas demokratier måste hitta sätt att motverka detta.
Gör Trump det han sagt sig vilja göra kommer de närmaste åren bli en hård resa för ett Europa som under lång tid har baserat sitt säkerhetstänkande på goda relationer med Washington, en demokratiska staters gemenskap. Men om Trumps utfall mer beror på okunskap om politiskt styrda miljöer, kan problemen bli något lindrigare. Ska löftet att Make America Great Again baseras på tidigare erfarenheter, så har USA:s styrka ökat när landet har vänt sig utåt och engagerat sig i omvärlden, i allt från handel till säkerhetspolitik.
Fördelen med demokratiska rättssamhällen är också att de inte ger absolut makt till en person. Även om den vinner val. Den amerikanska konstitutionen sätter gränser för den som vill handskas alltför vårdslöst med maktens verktyg. Såväl kongressens två kamrar som högsta domstolen har kraft i nyporna om det skulle krävas.
Nu stundar Donald Trumps tid. Det är inte Ragnarök, men det lär bli mycket tordön framöver.