Efter onsdagens val i Nederländerna kunde många dra en lättnadens suck. Invånarna i Europa vaknade upp till ett normalt politiskt läge. Gaphalsarna vann inte den här gången och de stora förändringar av det politiska landskapet som många hade fruktat blev inte av. Men även om den populistiska vågen inte är så stark som den ibland beskrivs, är den stor nog att ta på allvar.
Borgerligheten i Nederländerna står stabilt efter onsdagens val. Den kompetenta men ganska tråkiga premiärministern Mark Rutte kommer antagligen att fortsätta leda landet. Liberalerna i D66 gick framåt. Den största förändringen är en total kollaps för det socialdemokratiska partiet som tappar från 25 procent till strax över fem.
Det populistiska Frihetspartiets Geert Wilders hade i ljuset av Donald Trumps seger i USA och Brexit-omröstningen i Storbritannien utlovat en fortsatt segeryra för populistiska och nationalistiska rörelser i världen. ”Den patriotiska våren sveper över Västvärlden”, lovade Wilders efter valet i USA och syftade på sig själv. Men av de högt ställda förhoppningarna bidde det en tumme.
Visst ökade Wilders parti PVV från 10 till 13 procent och visst har han haft betydelse för att sätta agendan. Men det är långt från de framgångar många fruktade. I stället för att bli största parti hamnade partiet på ett betryggande avstånd från Ruttes VVD med 20 mandat mot 33.
Populistiska högerpartier har vuxit sig starkare i nästan hela Europa och är antagligen här för att stanna. Väljarstödet för högerauktoritära och högertotalitära partier har ökat stadigt i trettio års tid och ligger nu på runt tolv procent i snitt. Det skapar nya skiljelinjer i partipolitiken och innebär en ny verklighet för de befintliga partierna att förhålla sig till. Även om höger/vänster-konflikten fortfarande står i centrum kompletteras den av flera nya konflikter. Experter ställs mot folkets röst, invandring mot patriotism, EU mot nationalstaten.
Hur farlig den utvecklingen kan vara syns tydligt i USA just nu. President Donald Trump urholkar både rättsstaten och maktdelning. Gränserna stängs för både människor och varor. Handelsavtal rivs upp, vilket kommer att göra både USA och resten av världen fattigare. Samma utveckling kan vi se i delar av Europa i länder som Ungern och Polen.
Men någon ostoppbar våg som sveper fram och tar över land efter land är det knappast tal om. Vi vet fortfarande inte hur stora framgångar de nationalistiska och populistiska krafterna når. Det återstår att se hur långt Marine Le Pen tar sig i Frankrike i maj. Just nu ser det ut som att hon tar sig till den andra omgången, men där kommer det att ta stopp om inget oväntat händer. I Tyskland ligger det EU-kritiska och nationalkonservativa Alternativ för Tyskland på runt tio procent.
Vad Nederländerna visar är att utvecklingen inte är huggen i sten. Den liberala demokratin i Europa kan klara sig genom tiotalet utan att gå omkull. Pendeln kan svänga tillbaka och liberala värden kan stå emot populismen.
Caspian Rehbinder